- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
372

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillkämpat sig densamma genom
facklig aktion.

Dessutom kan ju lagstiftningen göra
mycket för att underlätta eller
försvåra själva den fackliga kampen för
arbetareklassens höjande. En agrari.sk
handelspolitik kan med ett slag
förstöra frukterna av åratals fackliga
arbete; ett reaktionärt parlament kan
underlåta alla sociala reformer till
arbetarnas fördel, såsom i Sverge. En
reaktionär regering kan försöka genom
lag lamslå arbetarnas fackliga
framryckning. Exempel: svenska
avtalslagförslagen. Allt detta tvingar rent
av fackorganisationerna att aktivt
syssla med politiken.

Det är klart att det p o 1 i t i s k a
arbetarepartiet härvid närmast leder
aktionen; men fackorganisationen får
heller icke stå fjärran. Den måste
sörja för att ha det nödvändiga
inflytandet på partiets hållning i alla
frågor, vilka beröra arbetarnas
ekonomiska intressen, ävensom att förse
partiet med sakkunniga i dessa ting och
med nödigt material för dem som
skola i parlamentet föra arbetarnas
talan.

Det är säkert farligt att överskatta
den fackliga organisationens
aktionsmöjligheter; men det är minst lika
farligt att överskatta den politiska
organisationens värde. Båda äro hänvisade
till varandra; den ena är icke mera,
men heller icke mindre än den andra.
Och när allt kommer omkring förblir
kärnan i varje sund arbetarerörelse
ändock den fackliga, som har större
möjligheter att samla massorna till
ständig gemensam aktion. Vi få icke vara
syndikalister, som icke se den
politiskt-parlamentariska verksamhetens
betydelse — men vi få heller icke vara
enbart politiker, som söka vår salighet
allenast å parlamentarisk väg. En
stor armé kan icke marschera fram på
en enda landsväg; clet skulle dröja för
länge innan de sista trupperna komme
i slagordning, fienden hade då redan
slagit ned de första. Vi måste samti-

digt vandra alla vägar, som föra oss
får t mål närmare oeh därjämte göra
det möjligt att effektivt tillvarataga
arbetareklassens dagsintressen.

ilen när det är så, då är det också
en falsk väg de svenska
textilarbetarnas högsta ledning slår in på. när
den vill utesluta Landssekretariatets
ledamöter eller funktionärer från
parlamentarisk verksamhet. Det som
skall gälla för dessa måste
naturligtvis också bli maxim för alla andra
fackliga funktionärer; annars skulle
det betyda att Landsorganisationen
såsom arbetsgivare berövade sina
anställda funktionärer deras politiska
rättigheter, och det vill man väl icke.
Det skulle alltså bli princip att
fackliga funktionärer icke få mottaga
politiska uppdrag, alltså detsamma som
den franska syndikalismen vill. Och
man får då, enligt hr Janzéns
uppfattning. överlämna åt akademici,
självständiga småbönder, hantverkare eller
handlande att föra de fackliga
organisationernas politiska talan, att utgöra
industriarbetarnas skydd mot
yrkes-fara och all slags kapitalistisk
exploatering. Ty man kan ju konsekvent icke
fordra t. ex. av en industriidkare att
han skall giva arbetare den
permission man själv icke ger sina egna
anställda. Ej heller kan man tillåta den
ena att antaga politiska mandat som
man förvägrar en annan i
organisationens tjänst anställd.

En sådan ståndpunkt är absolut
ohållbar. Den fackliga rörelsen måste
i stället fordra av partiet att vid
uppställandet av kandidater för politiska
uppdrag fack organis a tionens
dugligaste män. såvida de äro
socialdemokrater, icke förbigås. 1
Sverge ha hittills inga stridigheter
uppstått i detta hänseende, och det är
väl knappast fara att sådana uppstå i
framtiden. ilen ävenså kan partiet
fordra av den fackliga rörelsen, att den
g i v e r sina dugligaste män den
rörelsefrihet. som beliöves för att kunna
fvlla parlamentariska uppdrag.

Man måste alltså på det allvarligaste
tillbakavisa alla försök att sprida den
grundfalska uppfattningen att om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free