Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fackföreningsmän bekläda politiska
mandat, så göra de ingen nytta för den
fackliga rörelsen. Så länge vår
fackliga rörelse besjälas av
socialdemokratisk anda, har den viktiga uppgifter å
parlamentariskt område, som dess egna
män äro bäst skickade att lösa.
Socialdemokratin är ett folkparti, må vara.
men den är i första r u m met ett
arbetare p’a r t i, och i dess
parlamentariska representation höra de
män hemma, som utgått från
arbetareklassen. framför allt sådana, som
arbetat sig fram till ledande ställning i
den ekonomiska arbetarrörelsen.
Ingen kan bättre än . de veta var skon
klämmer arbetaren. Att de insättas i
riksdagen motsvarar också bäst den
fackliga arbetarrörelsens intressen.
Jag står visst icke okritisk
gent emot den fackliga arbetarrörelsen
i Sverge, ehuru jag vågar göra anspråk
på att mera än mången annan ha gjort
dess goda och starka sidor kända i
utländsk arbetarrörelse, ilen om det
f. n. råder stagnation, så bör man
allvarligt söka efter o r s a k e r n a och
medlen till att komma i ny fart igen,
men icke söka skjuta skulden över
på ett par personer, som också i sin
politiska verksamhet endast arbeta för
den fackliga rörelsens intressen.
Ovan tror jag mig ha berört några
av den svenska rörelsens svaga sidor.
Mera socialpolitiskt intre
s-s e och v e r k s a m ma bildning
s-m e d e 1 för medlemmar och
funktionärer äro enligt min uppfattning två
faktorer, som man borde särskilt
beakta, när man går att utstaka nya
linjer för den fackliga frammarschen i
Sverge. Sker detta, skall man i
framtiden icke behöva beklaga sig över, att
den fackliga rörelsen lider av politiken
och av sina ledares politiska
verksamhet. Däremot ligger i koketterandet
med en viss antiparlamentarisk
uppfattning en stor fara för
arbetarrörelsens enhetliga frammarsch på fackligt
ocli politiskt område.
L’ancien régime och de konservativa
klasserna i Portugal.
Det monarkistiska oväsendet.
För TIDEN av DAVID SPRENGEL.
Lissabon, 30 oktober.
De portugisiska s. k. monarkisterna
bilda ett det allra sällsammaste
konglomerat. Befolkningen i Lissabon har
rätt, när den säger, att
”monarkisterna” icke äro några monark i ster. I
själva verket äro de allting annat utom
verkliga, övertygade anhängare
av-vare sig någon av de olika pretenden-
terna av huset Braganza (de äro visst
tre för ögonblicket: dom Manuel,- hans
farbror dom Affonso och de forna
legi-timisternas dom Miguel) eller den
monarkistiska idén över huvud. De äro
en skock missnöjda, av tie mest
skiftande anledningar missnöjda.
Missnöjet är det enda, som är i stånd att en
minut hålla dem samlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
