Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L’ancien régime.j
Först ocli främst är det den p o 1
i-tiska byråkrati n, som under
kungadömet härskade inne i städerna,
oeh ”caciquerna ”, de i regeln mera
lantliga, högre och lägre
organisatörerna av valkorruptionen. Det var de som
innehade a!la ämbeten och huserade
tyranniskt över provinserna, satte
folket i fängelse, förfalskade dess röster,
bestämde vilka som skulle betala
skatter och vilka som skulle slippa,
vrängde lag och rätt efter orderna från
ca-morran i regeringen, diade budgeten
och spekulerade ut ”patriotiska”
job-berigeschäft, vilka riktade dem själva
och spelade landet i händerna på
utlänningen. Med ett ord, det var de, som
voro det forna Portugals herrar och
husbönder vida mer än marionetterna
på tronen; och det essentiella i
revolutionen var följaktligen snarare
att krossa deras makt än att
avlägsna dynastien — det senare var allenast
det ’formella och yttre av saken.
I en artikel med titeln ”Den stora
suggan”, som Soc.-D. publicerade i
början av februari, beskrev jag
närmare detta släkte och skildrade huru
de förhöllo sig under republikens
första månader. Vad de ville, var
egentligen bara att få återuppta
bolagsrö-relsen, fast nu med det republikanska
Direktoriet, och att den frygiska
huvan lika beredvilligt som kronan
tidigare skulle låna sig till stämpel och
dekorering på deras
affärskorrespondens. Ett samarbete i fridens tecken
tycktes också till att börja med vara
lösen för den provisoriska regeringen,
som kanske hade suggererats av den
första idyllstämningen efter segern.
Men ligans medlemmar uppfatta
tillmötesgåendet som svaghet, aptiten vaknar,
och för att tillfredsställa den begagna
de sig av hot: uteslutande i syfte att
skrämma till underhandlingar och
avtal, begynner deras press sedan
under republikens smekmånad tala.
frankt och utmanande, om möjligheten
av en monarkisk restauration.
Emellertid läto de sin fräckhet gå
en smula för långt, så att den framkal-
lade en reaktion. Lissabons ”pöbel”,
som under första dagarna efter
revolutionen hållit vakt utanför bankerna
och de rikas palats för att bourgeoisin
sedan icke skulle få anledning- klaga
över att någonting kommit bort under
tumultet och virrvarret, blev rädd att
alltsammans skulle förfuskas och
konstituerade sig nu som säkerhetspolis
omkring de gamla rena och ryggstarka
republikanska principerna. Pressad av
denna ”pöbel” fick hela ministären
med eller mot sin vilja finna sig i att
Affonso Costa drev igenom en mera
intransigent politik gent emot bandet.
Detta märker, att marknaden
åtminstone för tillfället är skämd,
emigrationen börjar, en presskampanj mot
republiken sättes i gång i utlandet, och
i Spanien, Paris, London, Wien och
först och sist ’ Brasilien bilda sig
kon-spirationscentra, som med pengar och
löften anstränga sig att få kontakt
med olika lager inom Portugal.
Ifrågavarande ”monarkister ” driva
dock ingalunda sin agitation i det
framtidshoppet att få de avskaffade
institutionerna återinförda. Nej.
upptågen äro dels omedelbara uttryck av
förbittring, i sina intressen förorättade
människors lust att hämnas. Oeh dels
skola de tjäna till att övertyga
republikanerna om nödvändigheten att
allierk sig med den gamla regimens
män, vilka enligt vad den för övrigt
betydelselöse reaktionäre ex-ministern
Aires d’Ornellas nyligen meddelade
Le Journal, ”till största delen
alltid varit beredda att erkänna och
respektera den nya ordningen”, bara
det ville bli ”en bra republik”. Så
talar en passionerad portugisisk
”ro-jalist” och konspiratör!!
Likväl är det något, som skänker ett
visst berättigande, visserligen icke åt
deras landsförrädiska manövrer, men
åt deras klagan. Den nya
republikanska administrationen av landet är
nämligen ännu i siort sett lika
slentrianmässig och lika kotteripolitisk som
förut: ämbetena utdelas och mottas
som belöning för politiska tjänster.
Den högre moral, som under
kamptiden gav sitt patos åt den republikan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
