Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TIDÉN
Detta betraktelsesätt föranleder
därnäst till några tankar över
begreppen :
Lydnad och underkastelse.
Då naturliga mänskliga rättigheter
trampas ned av förhållandena, samla
sig människorna till strids för dessa
rättigheter. Man kämpar mot
politiskövermakt för politisk frihet och mol
ekonomisk övermakt för ekonomisk
frihet.
Under tidsskeden, då såsom
hitintills dessa rörelser behärska världen,
försvimmas den andra sidan av saken
eller plikterna. Rättigheter och
plikter höra dock samman och betinga
varandra och av dessa äro de senare de
värmande impulser, som skola härå
upp och vidmakthålla de förra.
Viljan till pliktuppfyllelse är grunden för
all verklig demokrati och all verklig
frihet. Där ligger kampmedlet mot
de dåliga vanorna hos våra enskilda
intressen, mot den mest fruktansvärda
övermakten och för den inre eller
andliga friheten.
Denna vilja till pliktuppfyllelse
kallas lydnad, den djupaste, den mest
förädlande och värdeskapande av alla
egenskaper. Filosofin uttrycker detta
så att man skall lyssna till sanningens
röst och icke till auktoriteternas,
religionerna säga att vi skola lyssna till
guds röst och icke till människors.
Lydnad är frihet.
Om människan går ut i livet för att
uppfånga dessa befallande röster, de
verkliga imperativa mandaten, varthän
skall hon då, främst ställa sina steg?
Den som vill, ser och hör det genast.
De stiga dessa stämmor som ett brus
fram ur det mest jordbundna, det som
mest längtar efter förlösande värme.
De imperativa mandaten, som vi hava
att lyda, komma nedifrån, visserligen
icke från människorna själva men från
deras alla namnlösa lidanden, kval och
oförrätter, som ropa om förbarmande.
Man läser ofta, hur än här och där i
världen vid vissa upprörda tillfällen,
då maktens tyglar kommit i olag.
samhällets värsta dragg, såsom det heter,
släppt sina tyglar lösa. Alla
vederhäftiga medborgare och främst det
officiella förhäva sig i vrede över dessa
stackare och kräva kort process med
dem. Men hur är det i själva verket?
Om vi begrunda skådespelet,
framträder en annan tavla, som är den riktiga.
Vi se varelser, födda i hemlöshet,
uppdragna utan hem i samhällets kloaker,
vandrande den gråa landsvägen mot
hemlösa utsikter för att slutligen
befrias genom en död i hemlöshet. Ingen
öppen famn, endast ordningsmaktens
hälar och piskor ha de fått smaka.
Deras liv är bara jord, och vad under då
att en så otillfredsställd längtan
efter sol tar sig. lössläppt, ett
förtärande uttryck i brinnande städer och
byar!
Inför sådana verkligheter ljuda
befallningarna nerifrån starkare än
någonsin. De bjuda det skroderande
samhället att falla ned på knä i lydnad
och tigga om förlåtelse. Ty det är
dess verk. att varelser fått intet av
tingens solsida.
U n d e r k a s † e 1 s e är lydnadens
motsättning. Den innebär visserligen
ofta ett avstående från
lydnadsplikten på grund av övermäktiga
omständigheter och står i sådant fall nära
densamma. Härifrån går en serie
gradationer fram till den verkliga
underkastelsen på grund av fruktan eller
egen beräkning. Underkastelse är
ofrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
