- Project Runeberg -  Tiden / Fjärde årgången. 1912 /
5

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CARL LINDHAGEN: DEMOKRATI

5

Underkastelsens anda är fienden.
Den gör sin nedbrytande gärning även
i politiken. Alla demokratiska
strävanden hava hämmats eller stupat’ på
densamma.

I slutet på 1890-talet bildades inom
svenska riksdagens andra kammare en
liten grupp som fördämning mot den
i parlamentet översvämmande
reaktionen. Såsom nykomling inträdde jag i
gruppen och är den tiden mitt ljusaste
politiska minne. Folkpartiet saknade
nämligen fullständigt medborgerligt
förtroende. Varje befordran inom
eller utom riksdagen var utesluten, oeh
ministerportföljer funnos ej till ens i
fantasiens värld. Vänskapen,
sammanhållningen oeh förnimmelsen av
samhörighet med folkets realiteter var
därför idealisk.

Så kom 1899 års val. som betydligt
förstärkte gruppen. Mail började då
hälsa på den igen, oeh liberala
teeken-förbidare kommo genast oeh erbjödo
en "samling". Det blev stor debatt i
gruppen, och den beslöt att offra sig.
Vår kontingent ville bli den surdeg,
sade vi. som skulle genomsyra det
övriga.

Hur oerfarna voro vi icke om
politiken oeh människorna oeh i
synnerhet om oss själva! Surdegen låg på
andra sidan. Makten och
befordringarna nalkades snabbt som ett
inbrytande töcken. \u äro vi spridda åt
vitt skilda håll. vilsegångna i
skuggorna. När de forna fosterbröderna
numera såsom den officiella
ordningens stigmän händelsevis råkas här
oeli var i dunklet, öppnas sällan
famnen, men blodas svärden så mycket
oftare.

Detta är ett litet brottstycke ur
livet, som belyser åtskilligt. Det
historiska "se hur de älska varandra" äger

rum blott i begabberiets tider. När
kristendomen fiek inflytande och blev
officiell, ödelade kyrkorna, grundligt
det kristliga broderskapet oeh
förnekade oförtäckt i sina gärningar
nasa-reens omstörtande livsåskådning. Alla
andra demokratiska anlopp ha
drabbats av enahanda öden.

De börja alltid med proletärers och
slavars resning mot ockrare oeh
tyranner. Med martyrskap eller direkt
våld nedifrån söker man betvinga
förtrycket ovanfrån.

När till sist en bresch sprängts i
motståndet oeh demokratins adelskap
genom den stormar in i det officiella
samhället kompliceras uppgifterna allt
mera. Det är nämligen icke människors
naturliga anlag, som oftast ännu skilja
dem i förtryckare och förtryckta, utan
de olika yttre förhållandena. Vanligt är
ju att en fattig människa, som kommit
sig upp till stor förmögenhet, vänder
hänsynslöst sina föregåenden och de
folkliga rörelserna, ryggen.
Förhållandena ändra sig väsentligt också för
den befordrade folkmeningen. Dess
personliga kontakt med den lidande
mänsklighetens realiteter försvagas
småningom och anknytningen till det
man ryckt fram emot bl ii’ allt
starkare. Under sådana förhållanden
uppstå dessa avgörande
sinnesförändringar hos människan, som hon själv
ej är medveten om, detta välbekanta
"på glid" från lydnad till
underkastelse, som röjer sig ofta för
betraktaren i de uppenbara förändringarna i
sättet att vara, blickens frimodighet
samt handlingarnas öppenhet och
konsekvens.

Och så går det alltmer sin gilla
gång. På erövrarna smyger sig något
av de besegrades forna härskarelater.
Har själen väl kommit så långt, börjar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:30:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1912/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free