Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR/TS H:SON BROCK: HUSJOBBERIET OCH DOMSTOLARLA 81
att säga köparens subjektiva
uppskattning — utgör den enda hållbara
utgångspunkten för bedömandet av
förevarande förhållanden, synes mig också
riktigt.
Gällde saken t. ex. ett papper, som
noterades på börsen, kunde man ju
inom åtminstone mycket snäva gränser
objektivt bestämma dess värde. Och
om någon därför för att avyttra
detsamma till gängse noterade pris av
någon anledning använde sig av falska
uppgifter, kunde ju i detta fall mycket
lätt på objektiva grunder konstateras,
att förmögenhetsförlust ej uppstått och
ansvar för bedrägeri kunde då
naturligen aldrig’ ådömas.
Ar det åter såsom här fråga om en
fastighet, vars värde ju endast kan
bestämmas inom mycket vidare och mera
svävande gränser, måste man åter, som
nämnt, för att ej komma till rena
orimligheter, låta frågan om
förmögenhetsförlusten avg*öras av köparens
subjektiva uppskattning".
Taxeringsvärdet kan nämligen icke bjuda mycken
ledning för bedömandet av frågan och
vitsord bör ej heller kunna tillerkännas
värderingsuppgifter, avgivna av
säljarens vittnen.
För var och en med något så när
oförvillad blick på, hur det tillgår i
levande livet, är det nämligen tydligt,
att det ej kan möta större svårigheter
för säljaren att få några av sina
vänner att intyga, att lägenheterna, trots
det de faktiskt ej giva den eller den
inkomsten, likvisst få anses värda så
eller så mycket. Någon ekonomisk
risk löpa de ju ej genom sina
vittnesmål, då de ej därmed förbinda sig att
själva hyra lägenheterna till dessa pris,
och på grund av varje
värdeuppskattnings synnerligen subjektiva natur
kunna de heller aldrig löpa någon ju-
Tiden n:r 3, 1912
ridisk fara på grund av sitt
vittnesmål.
Är därför icke skillnaden mellan
de verkligen betalade hyresbeloppen
och de uppgivna alltför
himmelskriande, kan med en motsatt uppfattning
mot den ovan företrädda, d. v. s. med
en fordran på, att det efter
objektiva grunder skall kunna, påvisas,
att förlust inträtt, ett svikligt
förfarande, som det relaterade, aldrig med
hopp om framgång påtalas vid fall av
ifrågavarande art; och förnekas kan
då ej, att från lagskipningens sida åt
ett dylikt förfarande givits en viss, om
ock indirekt sanktion.
•Justitierådet H:s uppfattning, att
uteslutande lägga köparens subjektiva
uppskattning till grund för
bedömandet av förlustfrågan, synes därför
också fullt riktig, och att han med
utgångspunkt härifrån likvisst kunnat komma
i ill en friande dom, .beror därför enligt
mitt förmenande på åtskilliga
felresonemang i själva motiveringen.
För det första får man nämligen
beteckna det som väl irrationellt, att i
ett fall, där köparen, så snart sveket
blir honom bekant, stämmer på
återgång, antaga såsom "ej otvivelaktigt,
att K., med vetskap om den verkliga
hyresavkastningen, icke skulle
avslutat köpet". Hade K. nämligen för det
fall, att de verkliga omständigheterna
vid affärens ingående varit bekanta,
ändock velat avsluta köpet, måste man
väl antaga, att han, därest, svek till
fördöljande av någon av dessa
omständigheter vid avtalets ingående
förelegat, likvisst ej vid dettas avslöjande
skulle önskat frångå detsamma. Ett
omedelbart påtalande av sveket, sedan
det blivit köparen bekant, med
yrkande dessutom om återgång, ställer
därför uppenbarligen prasunition för att
K., därest de verkliga förhållandena
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
