Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s?.
TIDÉN
vid aArtalets ingående varit honom
bekanta, aldrig skulle inlåtit sig* på
-detsamma. Kan därför ej pekas på någon
särskild efter köpets avslutande
inträffad omständighet, som kan antagas ha
ändrat köparens blick på affären i
fråga, synes det, som om man med logisk
nödvändighet måste anse, att en
förmögenhetsförlust av det svikliga
förfarandet blivit konstaterad i och med
det att yrkande om avtalets återgång
blivit framställt.
Den omständigheten, att i det
refererade rättsfallet det belopp, varmed
den uppgivna hyresavkastningen av
fastigheten översteg- den verkliga,
utgjorde en endast jämförelsevis liten
summa, kan naturligen ej heller, med
den utgångspunkt för hela
domsmotiveringen, som justitierådet enlig-t det
föregående tagit, anses under
förhandenvarande omständigheter böra
inverka på saken. A.tt detta i lians
yttrande dock fått ske, är därför redan i
och för sig betänkligt nog. Men det
andra stora felet ligger dock mindre i
denna omständighet i och för sig, än
fastmer i själva den motivering, genom
vilken han kommer från den nämnda
summans litenhet till antagandet, att
det "ej kan anses otvivelaktigt, att K.,
med vetskap om den verkliga
kyres-avkastningen, ej skulle avslutat
köpet"’. Han jämför nämligen här
skillnaden mellan den uppgivna och
verkliga hyresavkastningen med den
köpesumma, som betalats för huset, och
kommer sedan, huvudsakligen ’på
denna grund, då han finner, vilken ringa
procent det förra beloppet utgör ay det
senare, till just ovan citerade
antagande.
Den ringaste grad av eftertanke
borde likvisst lia varit nog’ för att låta
justitierådet inse det oriktiga och
vilseledande i den jämförelse, han anställt.
Det bör väl nämligen vara tydligt för
var och en, att det är det kapital
1-s era de värdet av skillnaden
mellan den uppgivna och verkliga
hyresavkastningen — och icke denna
skillnad i och för sig — som bort jämföras
med köpesumman för huset. Men efter
vilken rimlig räntefot, man än
kapita-liserade denna skillnad, utgör
naturligen alltid det kapitaliserade värdet av
densamma av köpesumman för huset en
mångdubbelt större procent än den.
med vilken justitierådet nu
kommit att räkna; och för djärvt är väl
därför knappast det antagandet, att
justitierådet, därest han anställt en.
riktig jämförelse, skulle i sitt voturu
kommit till ett motsatt resultat mot
det, vartill han nu kommit.
På grund av allt vad sålunda anförts
mot justitierådet H:s votum, kan
detta näppeligen anses utgöra nå¾>’ot
verkligt stöd för det slut, vartill
domstolarna i det oinhandlade fallet
kommit.
Vända ATi oss åter till det andra
justitierådets (just.-r. It:s) yttrande,
lyder detta i sin helhet på följande vis:
I målet är upplyst, att S. före
försäljningen till K. av ifrågavarande
fastighet, som innehåller 19
bostadslägenheter om 1 eller 2 rum och 2
bodlägenheter, med innehavaren av 3 utav
bostadslägenheterna överenskommit,
att hyra av dem skulle erläggas med
ett något lägre belopp än i
hyreskontraktet blivit bestämt, ävensom
gentemot två av dessa hyresgäster
förbundit sig att, om fastigheten bleve
försåld och hyresgästen finge till den nye
ägaren betala den kontraktsenliga
hyran, gottgöra hyresgästen skillnaden :
och ehuru S., till upplysning om
fastighetens hyresavkastning, vid
försäljningen företett samtliga röraade
densamma upprättade hyreskontrakt
utan att lämna K. \mderrättelse
angående de av S. sålunda medgivna
hyres-avdrag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
