Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
89
av sina företag erhålla däremot de
bestående offentliga pensionsinstituten,
de ömsesidiga understödsföreningarna,
som icke försäkra för högre kapital än
800 mk och icke ha högre livränta än
160 mk; fabriker, som försäkra sin
egen personal; vidare bliva de fria
överenskommelserna om livränteavtal
mellan privata tillåtna.
5) Avtal, som i Italien eller av
italienska undersåtar avslutas i utlandet
i strid mot lagen, äro rättsligt
ogiltiga.
6) De inom ’försäkringsinstitutet
anställda erhålla icke sin anställning
enligt den för ämbetsmännen gällande
regeln, utan på grund av egna
tjänsteavtal. Deras ersättning kan delvis
bestå i en anpart av affärsvinsten
förde förmedlade försäkringsavtalen.
Agenter, som förmedla avtal, skola
icke ha fast lön, utan en bestämd pro •
vision efter omfånget av gjorda,
försäkringsavtal. Utom ag-en.terna kunna
också notarier, uppbörds- och
stämpelverkens ämbetsmän och posttjänstemän
förmedla försäkringsavtal. Inbetalning
av premierna och utbetalning av
försäkringssummorna kan likaledes
förmedlas genom post- och
stämpelverkens ämbetsmän.
7) Institutets affärsverksamhet är
fullkomligt självständig. Statskassan
lämnar blott i början kredit på 4
miljoner. Institutets vinst är
beskattnings- och postbefordringen portofri.
Den parlamentariska kommission,
som behandlat lagen, antog den i sina
huvuddrag och mildrade den blott på
några punkter. Så skulle det också i
framtiden bli medborgarna
©förbehållet att uppgöra försäkringsavtal i
utlandet. Försäkringsbolagen å sin
sida skulle vara berättigade att
från-träda sina rättigheter och plikter till
det statliga institutet under den
förutsättningen, att institutet erhölle
ersättning för det efter
försäkrings-tekniska grundsatser noga beräknade
värdet av de redan inbetalda
premierna.
För att förekomma oro från de
privata bolagens anställda
bestämde kommissionen vidare, att det nya
institutets poster företrädesvis skulle
besättas av dessa. Uppbörds- och
kontrollverkens tjänstemän blevo
genom kommissionen fråntagna rätten
att förmedla försäkringsavtal.
En huvudinvändning mot den nya
lagen var, att den icke skulle
motsvara sitt ändamål att anskaffa ett
väsentligt bidrag till de 50 miljoner
mk. pr år, som äro erforderliga för
arbetarförsäkringen, då de privata
försäkringsbolagens vinst ’av
italienska affärsföretag uppgå högst till 7 å 9
milj. mk., varav en del vore att
återföra till lyckliga kapitalplaceringar;
att det statliga institutet följaktligen
skulle uppnå högst 5 milj. mk. Dessa
siffror hade upprepade gånger blivit
bestridda och åter på goda grunder
bekräftats. I verkligheten uppburos
under sista åren på.
försäkringspremierna från italienska bolag 21 milj.
sak: och av utländska 30 milj. mk.,
tillsammans alltså omkring 51
miljoner mark. Bakuar man med samma
summa under monopolsystemet och.
uppbäres en vinst av 10 proc. på
premierna till förmån för institutet så
erhåller man i runt tal 5 milj. mark; i
intet fall mer. Från deras sida, .^oni
kämpa för denna lag, svarar man, at!
institutet kanske endast i början
stannar vid den angivna summan, men
skall senare uppnå långt större vinst.
Han visar därpå, att de andra
statsmonopolen avkasta betydande vinst,
t. ex.
Tobaksmonopolet 160 milj. mk. pr år
Lotterierna ...... 32 ,, ,, ,, ,.
Saltmonopolet ... 57 ,, ,, ., ,,
Varför skulle det statliga
försäk-lingsmoiiopolet icke också kunna g"
15 till 20 proc. av omsättningen?
Härpå svaras, att salt är ett
nödvändigt näringsmedel, tobak ett i alla
skikt av befolkningen vitt utbrett
njutningsmedel och att lotterivinsten.
uppbäres av en tro (säkert oriktig) på
möjligheten av en lättvunnen rikedom,
och att likartade moment däremot
varken f. n. eller i framtiden torde tvinga
medelklassen att ingå på ett
livförsäkringsavtal. Tvärtom av fruktan att
ge staten nya hållpunkter för
beskatl-ningsändamål skulle många förmögna
föredra en utländsk försäkring. Dettn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
