Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
TIDEN
skulle vidare förorsaka, att
förtroendet för staten bleve rubbat. På detta
sista argument liar man visserligen
svarat, att Italiens goda statspapper,
de av staten garanterade
banobligationerna såväl som postsparkassans
stora framgång visa att folket har
fullt förtroende till statens
obetingade betalningsförmåga. Vidare
framhålles, att de nuvarande
försäkringstjänstemännen ha tvingats av
omsorgen för sin framtid att bejnoda
sig på det livligaste vid uppgörandet
av ständigt nya avtal, medan
institutets tjänstemän, i förtroende till sin
statsanställning skulle bli mer
likgil-tjga. Lagen har ju dock i motsats
härtill uttryckligt omnämnt, att
agenterna icke skulle lia någon fast
ersättning, utan endast erhålla provision,
alldeles såsom det hittills varit vanligt
vid de privata företagen. Vidare
invändes, att staten icke skulle första
att placera det genom
försäkring¾verk-samheten hopade kapitalet på ett
nyttigt och fruktbärande sätt. Svaret
härpå har blivit, att staten alltid kan
uppköpa fastigheter, som å ena sidan
lämna en god inkomst, å den andra
sidan ge ett medel att utöva inflytande
på städernas hyrespris, något, som
skulle betyda en sekundär fördel av
lagen. Skall ämbetsmannakåren,
frågar man vidare, ha samma intresse
som nu att tillåta enbart fördelaktiga
avtal och förbindelser och tillbakavisa
dåliga, såsom detta i dag ligger i de
privata direktörernas intresse ? Härpå
svaras att byråkratin står under den
offentliga meningens kontroll och att
den har all anledning att önska ett
gott resultat av sin förvaltning. Åter
iieter det, att staten skulle dra
kapitalet ur det ekonomiska livet: ett
mindre tjänligt argument, då ju
livförsäkringsbolagen icke använda sitt kapital
i industriella företag. Men det
ändamål för vilket staten vill använda dec
genom försäkringsväsendet samlade
kapitalet har större betydelse än det.
som väljes av de privata företagen.
Vidare — så klargjorde
ministerpresidenten Giolitti detta en gång- — är det
för staten mycket viktigt’att förfoga
över betydande penningmedel, vilka
äro ägnade att stärka statens position
i förhållande till de stora finansiella
makterna. Försäkringsmonopolet
skulle kunna tillföra staten sådana
disponibla penningmedel.
Försäkrings-monopolet är ett första steg’ till
förstatligandet av industrin över huvud
taget; man har just valt
försäkringsväsendet emedan det genom sina
långvariga avtal ägnar sig synnerligen väl
för statens förvaltning och emedan det
vidare redan är monopoliserat i
händerna på några få försäkringsbolag,
vadan förstatligandet tangerar relativt
få enskildas intresse. Och ju
omfångsrikare ett försäkringsföretag är,
desto mindre risk förefinnes för ati
(let skall sammanstörta; staten är
följaktligen överlägsen alla andra
företagare.
Det nya institutet skall för övrigt
besitta tillräcklig autonomi för att fri
göra sig- från dåliga parlamentariska
inflytanden. Vad angår de framtida
vinstmöjligheterna, så måste man
också ta i beräkningen att med landets
allmänna ekonomiska och hygieniska
utveckling dödlighetssiffrorna skola
ställa sig mer fördelaktiga, varav
följer, att om de hittillsvarande tarifferna
I. ibehållas, en högre vinst säkert kan
uppnås. Man hoppas vidare, att det
statliga pensionssystemet för statens
ämbetsmän kan ersättas av ett
obligatoriskt försäkringssystem och därmed
bli ställt på sin rätta plats.
Huvudkampen om lagen föres
emellertid ur rent politiska
synpunkter. Landets stora konservativa parti
har med bestämdhet uttalat sig mot
lagen, emedan den, som det ansåg,
utan ersättning avhände privata bolag
deras rätt och följaktligen betydde ett
första steg mot allmän
kapitalkonfiskation. Från andra sidan svarades,
att vinstmöjligheterna i en framtid icke
representera något ve r k ligt
kapital, för vilkets avhändande en
ersättning behöver betalas,att intet material,
inga maskiner voro att amortera och att
vinstmöjligheten, som ju också under
den fria konkurrensens system tedde
sig problematisk, icke i sig innebar
något berättigat ersättningskrav.
Staten gjorde ju icke de redan ingångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
