Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TIDÉN
av Lorderna,det är inte blott lians
åsikter i vissa aktuella reformfrågor, som
ställa honom i det politiskt radikala
lägret, det är i grunden hela hans
reaktionära samhällssyn, som gör det för
lionom omöjligt att höra till det
bestå-endes försvarare. Just därför att han
är en konsekvent och ärlig’ reaktionär,
blir han en radikal reaktionär. Men
tydligen får nian taga ordet reaktionär
med ett visst förstånd.
* *
På sina fanor hade den historiskt
givna radikalismen skrivit frihet,
jämlikhet, broderskap; och förtröstan på
intelligensen, pä vetenskapens
obegränsade möjligheter, tron på förnuftets
makt att icke blott förstå utan även
omskapa världen var outplånligt ristad
in i banérförarnes hjärtan. Höra nu
alla dessa idéer med nödvändighet
samman? Bilda de endast en tillfällig
historisk förening, som under förändrade
omständigheter åter måste upplösas?
Kanske harmoni är möjlig, om någon
idé tar ledningen, men blir resultatet
detsamma, vilken av dem som än göres
till centrum ? Det förefaller mig, som
om man genom en motsättning
Chesterton—Wells liksom i levande
bilder skulle kunna visa, hur under vissa
konkreta betingelser och med en viss
tolkning av de olika idéernas innebörd
den odelade "radikala" idéströmmen
splittrar sig i tvenne skilda fåror, av
vilka den ena i Wells ger oss en
radikalt socialistisk framstegsman, den
andra i Chesterton en radikalt liberal
reaktionär.
Men det vore orätt att i dessa båda
högeligen mänskliga och individuella
personligheter endast med intresse se
abstraktionen förkroppsligad.
Ingendera inbjuder i själva verket härtill.
Ingen av dem är den abstrakte
teoretikern. Wells har visserligen haft en
så pass grundlig vetenskaplig
utbildning, att han skrivit en omfångsrik
lärobok i biologi och hela lians tänkande
bär tydliga spår av hans biologiska
studier, men sin första berömmelse
förvärvade han genom att i fantasirika
framtidsromaner utnyttja den samtida
och framtida vetenskapens upptäckter.
Och* den skarpsynte skildraren av
moderna mänskor och våra egna
samhällsförhållanden har vunnit
erkännande även bland dem, för vilka de
socialistiska idealen äro en styggelse.
Kanske ännu mer hos Chesterton kan man
gå ’’meningarna" förbi och finna det
värdefulla i vad han ger av inblickar i
konkreta själstillstånd. Man njuter av
hans livgivande kvickhet och retas av
hans bristande logik, man skrattar åt
det underliga sken han kastar över
tingen genom sina paradoxala
halvsanningar, men det verkliga intresset for
mänskan kommer först, då man för
ett ögonblick ser några av själens
dunkla skrymslen lysas upp av den
paradoxala sanningens skarpa ljus.
De många, som undra, om denne
lustige paradoxmakare verkligen bör
tagas på allvar, få med en angripare, hr
Me Cabe, den alldeles riktiga
upplysningen, att lustig eller rolig rakt inte
är någon motsats till allvarlig i den
betydelse det här gäller, d. v. s.
uppriktig. Rolig är motsatsen till inte
rolig, alls inte till uppriktig.
"Bernhard Shaw är rolig och uppriktig, herr
George Robey är rolig och inte
uppriktig, herr Mc Cabe är uppriktig men
inte rolig, och genomsnittsministern är
inte uppriktig och inte rolig1".
Den släng politikern här i
förbifarten får, är inte tillfällig. Den är bara
ett av de tallösa uttrycken för
Chestertons ovilja mot ledarna, de högt
uppsatte, de rike, aristokraterna. Det
finns ingenting, som oftare utgör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
