Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. WIGFORSS: PROGRESSIV OCH REAKTIONÄR RADIKALISM
99
skottavla för lians kvickhet — om man
undantar de "moderna",
progressister-na med de nyaste meningarna, de som
tro på Vetenskapen med stort V, som
vilja äta gräs och förbjuda folk att
dricka vin, "filantropisterna", som
han älskar att kalla dem. Och i
grunden ha vi här blott att göra med
olika sidor av samma sak, olika
motståndare till en och samma
grundtendens i Chestertons åskådning’.
Bankirer och filantropister, Englands
förbannelse, — hatet till dem båda är
sprunget ur samma rot.
Demokratismen.
Jag- tror inte, man gör Chesterton
orätt, om man tar hans demokratism,
hans tro på frihet och jämlikhet
till utgångspunkt, då man försöker
skaffa sig en bild av hans till sjrnes så
skiftande och motsägelsefulla
personlighet. Det förefaller mig, som om vi
här vore framme vid något ännu mera
elementärt än till och med den kristet
religiösa formulering och motivering
han ger sina ideal. Han tycks också
lia varit radikal demokrat, innan han
blev kristen och katolik. Men
visserligen är hans demokratism av det slag,
som ganska tydligt visar släktskap
med de kristliga folkrörelsernas.
Det är en demokratism av det
gamla goda slaget, som åtminstone hos oss
tycks ha försvunnit ur den borgerliga
trosbekännelsen, och där den uppträder
inom arbetarerörelsen sällan av dess
borgerliga fiender och borgerliga
vänner anses värd ett vackrare namn än
demagogi, och alltid får tjäna som en
hotande påminnelse om
kulturmän-sivans öde i barbarskogens mörker.
Och om någon vill invända, att
Chestertons paradoxer inte få tagas efter
bokstaven, så kan han nog ha rätt.
Men även den pil, som skjuter över må-
let, låter oss se, vart skottet var
riktat.
"Mr Shaw kan inte begripa, att det
som i våra ögon är värdefullt och värt
att älska, just är mänskan — den
gamla öldrickande, dogmskapande,
kämpande, fallande, sinliga,
aktningsvärda mänskan". Det är mot idén
om övermänniskan denna gestalt ur
vår egen värld är ställd, men den låter
oss redan ana Chestex*tons förkärlek för
den enkla "mannen av folket"
gentemot varje "överklass". Till och med
den bildningens överklass, som är
Englands stolthet och alla
Englandsbeundrares ideal, gentlemannen, går han
respektlös förbi. "Om han hade ett
mycket lågt ideal, t. ex. att bli en
gentleman..." Den aristokratislia.
gentlemannen, som undertrycker sina känslor
och snart inga känslor har, som ,gör
känslolösheten till en dygd, ja själva
grymheten —■ fastän han av naturen
är alltför godhjärtad och barnslig för
att kunna vara grym annat än i ord —
hos honom kan England inte söka sitt
levande och stärkande ideal. "Det
måste sökas bland massorna; det måste
sökas, där Dickens fann det — Dickens,
bland vars hederstitlar fanns att vara
humorist, att vara sentimental, att
vara optimist, att vara en fattig man,
att vara engelsman, men vars största
ära var, att lian såg hela,
mänskligheten i dess häpnadsväckande och
tropiska frödi gliet och inte ens lade
märke till aristokratin; Dickens, vars
största ära var att inte kunna beskriva
en gentleman".
Med detta vältalighetsprov för
ögonen kan man gissa, vad Chesterton
skall tillåta sig, när det gäller att
karaktärisera bördens och penningens
mera reella privilegier. Allt vad Europa
funnit prisvärt i den aristokratiska
engelska samhällsbyggnaden är målet för
hans pilar. Och han skräder inte
orden. Det är ett drag av hans
folklighet. Det kommer fram på tal om att
förbättra pressen. ,Ta, låt oss "rena"
den i moraliskt hänseende, men inte
"förfina" den i dess uttryckssätt. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
