Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
TIDEN
ha rätt att fordra god moral av pressen,
ty god moral är gemensam för hela
mänskligheten; men vi ha ingen rätt
att fordra fina seder, ty "fina" seder
äro alltid våra egna seder. Själv våg-ar
han nämna saker med deras rätta och
enkla namn. Det behövs inte så
många lärda ord eller djupsinniga
psykologiska förklaringar till en tidningsmans
uppträdande, tycker han, då ju ändå
var mänska vet, att han blivit köpt.
Och köpt blir man inte bara i
pressen utan också i politiken. Bland
andra stora ting vi ärvt från Franska
Ee-volutionen fanns också idén, att en
statsman bör vara fattig. De som i
likhet med Garlyle inte ha nog’ fantasi för
att förstå, hur män som Robespierre
och Marat kunde bli ,så varmt
beundrade, behöva bara svaret: "Dessa män
beundrades, därför att de voro fattiga
—: fattiga, när de kunde ha varit rika".
England är inte stolt över att ha
sadana stoiska män till ledare. England
är stolt över att ledas av män så rika,
att nya rikedomar inte lära vara någon
frestelse för dem. "Den engelska
statsmannen mutas för att inte bli mutad.
Han födes med en silversked i munnen,
för att lian inte efteråt skall ertappas
med silverskedarna i fickan". Men
England är inte heller någon
demokrati. Tvärtom är det en oligarki.
"Det finnes folk, tror jag, som ännu
förneka det. Eör mig är det alldeles
nog att veta, att en man kunde ha
somnat för trettio år sen över dagens
tidning och vaknat förra veckan över
den sista tidningen och. ändå trott
att han läste om samma mänskor. I
den ena tidningen skulle han ha
funnit en Lord Robert Cecil, en
Gladstone, en WynrUiani, en Churchill, en
Chamberlain, en Trevelyan, en
Bus-ton. I den andra tidningen skxille han
finna en Lord Robert Cecil, en
Gladstone, en Wyndham, en Churchill, en
Chamberlain, en Trevelyan, en Bivxton.
Om detta inte är att styras av familjer,
så kan jag inte tänka mig vad det är.
Det är väl att styras av
häpnadsväckande demokratiska tillfälligheter."
Men skall då den stora massan
styra själv? Eåtalet måtte väl ändå vara
visare? Ja, det är därpå frågan
häu-ger, om vi skola låta alla våra behov
fyllas av specialister.
Demokraten förnekar inte, att den ena
människan är mera begåvad än den andra i
vissa hänseenden, han kan inte
bestrida mänskornas naturliga olikhet. Men
’ ’demokratins första princip är.
att det väsentliga hos mänskorna är
det de ha gemensamt och inte det, vari
de skilja sig. Och den andra
principen är bara den, att den politiska
instinkten eller driften hör till de ting,
som äro g-emensamma. Att bli kär är
mera poetiskt än att skriva poesi.
Det demokratiska påståendet är nu alf
deltagandet i samhällets styrande är
en sak av samma slag’ som att bli kär
men inte som att skriva poesi!’’
Somliga ting vilja vi inte, att någon skall
befatta sig med utan att göra dem väl.
Men till dem hör inte den politiska
verksamheten.
"Den är tvärtom i släkt med rätten
att skriva sina egna kärleksbrev eller
att snjrta sin egen näsa. Dessa
tingvilja vi en man skall göra för sig själv,
även om han gör dem uselt. Jag
försöker här inte bevisa dessa påståenden.
Jag vet, att en del moderna människor
önska att deras hustrur skola ntväljas
åt dem av vetenskapsmän, och
möjligen begära de snart att få bli snutna av
barnjungfrur. Jag påstår bara, att
mänskligheten kännes vid dessa
allmänna mänskliga funktioner och att
demokraten ställer statsstyrelsen bland
dem. Den demokratiska tron är
nu korteligen den, att de mest
fruktansvärt allvarlig-a uppgifterna måste
lämnas åt genomsnittsmänskorna
själva — att skaffa sig maka, att
uppfostra barnen, att bestämma statens
lagar. Detta är demokrati och på den
har jag alltid trott".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
