Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. WIGFORSS: PROGRESSIV OCH REAKTIONÄR RADIKALISM 103
Här se vi en av de vägar på vilka
Chesterton kommer fram till sin
kristendom. -Jag tror, vi förstå dess
särskilda färg efter allt det föregående.
Förutsättningarna för demokraten att
bli kristen demokrat äro klara nog-.
Han misstror vetenskapen.
Vetenskapen har alltid ansetts för religionens
farlig-aste .fiende. Intellektet hör till
de ting, som göra mänskorna mest
olika. Intellektet har alltid varit den
oförsonlige kritikern av tron.
Det kan inte vara något tvivel
underkastat, att Chestertons kristendom
har praktiska utgångspunkter.
Kristendomen har gått upp för honom
så-saai en samling trossatser, vilka söka
förklara det stridiga och underliga i
vårt själsliv och vilka förklara det
bättre än varje annat dogmsystem.
Det är tyvärr omöjligt att här gå in
på hela framställningen av den
omvändelse, som Chesterton framlägger
i boken "Orthodoxy". Trots sin
underliga blandning av lättsinniga
påståenden om naturvetenskapliga och
historiska fakta, sin orubbliga tro pä
betydelsen av vag-a analogier mellan
konkreta själstillstånd och
metafysiska dogmer, innehåller den dock
därjämte en del av det värdefullaste
Chesterton skrivit.
Hans analyser av olika själstyper,
lians klarläggande av paradoxala
själstillstånd, det ljus han med en
träffande bild kastar över en del av våra
dunklaste instinktiva reaktioner
gentemot livet, behålla sitt värde
oberoende av den mening man i övrigt kan
lia om slutsatser, Chesterton anser
följa av sin framställning-. Men för
att inte missuppfatta boken måste
man ha klart för sig, att den alls inte
är en apologetisk skrift i den
betydelsen, att den skulle söka bevisa
dogmernas teoretiska "sanning". Målet
är endast att visa deras
överensstämmelse med och värde för de praktiska
ideal, som en kraftig,
frihetsälskaa-de, lyckotörstande, livsviljande
västerländsk mänsklighet alltid ställt
upp för sig*. Här ha vi åter den
praktiska utgångspunkt, som alltid är så
tydlig hos Chesterton och som jag
tror visar det berättigade i försöket
at’, tränga in i hans idékrets med hans
demokratiska bekännelse som
vägvisare.
Jag kan vara kort då parallellerna
redan givit sig själva. Varje
aristokratisk tro kan formuleras i Carlyles
berömda sats, att de flesta
mänskor äro dårar. Kristendomen med
sin säkrare och mera ödmjuka realism
säger, att de äro alla dårar. Där ha
vi arvsynden, det är just allas
jämlikhet. Alla moraliska faror, som
kunna hota en, hota oss alla.
Denna .sats gör av med tron j>å det visa
fåtalet. Det finnes intet vist fåtal.
Alla mänskor kunna bli brottslingar,
om de frestas, alla kunna bli hjältar,
om de inspireras.
Kristendomen är vidare
revolutionär, ty varje revolution har hittills
varit en restauration. Idealet
har legat i det förflutna. Där ha vi
dogmen om paradis och
syndafall. I själva dogmen om
världens naturliga ondska ligger en
eg-gelse för oss till revolution. Om
framåtskridandet är det naturliga, om det
är inskrivet i själva utvecklingens
lag, då ha vi ingen starkare sporre till
att utveckla vår energi. Men nu ät’
det tvärtom. Alla mänskliga
inrättningar hota att bli outhärdliga, om de
lämnas åt sig själva. Den naturliga
tendensen är förfallets. Därför
behövs den eviga revolutionen. Det är
revolutionären som skapar de
nya formerna. Det är den kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
