Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. WIGFORSS: PROGRESSIV OCH REAKTIONÄR RADIKALISM 105
†olicismen såsom en sista tillflykt för
en. pinad ande, som knäckts av
tvivlens tyngd. Vi ha inte framför oss
den åldrande lyckojägaren, som i
förtvivlan över njutningarnas tomhet och
med syndakänslor ifrån
bamdoinsre-ligionen görande sig- allt starkare
förnimbara,, söker tröst i clen allt
förlåtande kyrkans famn. Av dylika
de-kadentsymptom finner man här inte
ett spår. Man har överallt
förnimmelsen av den mest sprudlande
livskraft, av en rent berusad glädje över
allt det underbara i detta liv. Och
just därför skulle man kunna våga
den. förmodan, att det lättsinne —
man slipper inte undan ordet —
varmed Cliesterton egentligen behandlar
frågan" om dogmernas sanning, har
sin grund i denna översvallande
livs-fullhet, som leker med teorierna,
emedan de i grunden inte alls ha någon
avgörande betydelse för sin
bekännare
Det svar vi i sista kapitlet av
Orthodoxy få på frågan, varför inte
Chesterton sjah" kan behålla hela den
mänskligt begripliga kärnan i denna
religion och låta det hårda
dogmatiska skalet vara, är därför inte
heller något egentligt svar. Endast
ett-av dess karakteristiska moment skall
jag ta upp, därför att det hänger
.samman med hela den synpunkt, från
vilken vi betraktat även Chestertons
religion. Hur kan han tro på
underverk, på avbrott i en naturlig kedja
av orsaker och verkningar?
Svaret är visserligen delvis
urgammalt men ändå inte utan sin
personliga originalitet. Först ha vi en
negation. Det finnes intet bevis för
den absoluta lagbundenheten i
världen. Alla fysiska företeelser ha
bara ständigt visat sig tillsammans,
så att vi nu inte kunna spränga
associationen dem emellan. Det är
Humes och empirismens gamla tvivel.
Men ligger inte i den ständiga
upprepningen ett bevis för att världen
utom oss är död? Nej, svarar
Chesterton, förmågan av upprepning är
tvärtom ofta ett tecken till
översvallande liv. Se bara på barnen Just
deras överskott av livskraft kommer
dem att önska tingen upprepade och
oförändrade. "Gör det omig*en", är
deras ständiga refräng, och den
vuxne gör det omigen, tills han är nästan
död. Ty vuxna människor äro inte
starka nog- att njuta av
enformigheten. "Men kanske Gud är stark nog
att ha sin lust i monotonin. Kanske
Gud säger: "Gör det om igen" varje
morgon till solen, och varje afton till
månen: ’Gör det omigen’!"
Men äro underverk möjliga, komma
vi till den andra frågan, om de
verkligen ha skeft. Och då har
Chesterton, hela den mänskliga erfarenheten
på sin sida, menar han. Det finns en
skummande katarakt av mänsklig-a
vittnesbörd om det övernaturliga.
Han tror på grund av mänskliga
vittnesbörd, liksom han tror på
upptäckten av Amerika. "Det klara, tydliga
och demokratiska är att tro en
äppel-gumma, när hon bär vittnesbörd om
ett underverk, precis som man. tror
henne, när hon bär vittnesbörd om
ett mord." Det enkla och folkliga är
att lita på bonden ifråga om ett
spö-ko, alldeles lika långt som man litar
på hans ord i fråga om godsägaren.
Man kan vägra att tro, antingen
emedan mannen är en bonde, eller
e<me-dan historien är en spökhistoria. D.
v. s. antingen förnekar man
demokratins huvudprincip, eller antar
man materialismens huvudprincip —
den abstrakta omöjligheten av
underverk."
Vad demokraten Cliesterton väljer,
är tydligt. Och så äi*o vi även i detta
något oväntade sammanhang tillbaka
vid vår utgångspunkt,
demokratismen. Vad man än kan förevita denna
åskådning, man kan inte förneka dess
konsekvens. Vi kunna hysa något
tvivel om värdet av Chestertons san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
