Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
TIDEN
mngskriterium, på allvaret i lians
jäanlikhetstro kunna vi inte tvivla.
Dess konsekvenser vid formandet
av ett socialt ideal skola vi senare få
se.
Men dessförinnan böra vi väl även
hos den andra parten söka svar, om
demokratin verkligen är räddningslöst
förlorad i en "vetenskaplig"
civilisation. Och ingen ha vi större skäl att
fråga ut än "Wells. Ty Wells är
säkerligen en typisk representant för denna
vetenskapliga civilisation. Man läser
honom inte länge, förrän man ser,
var han har funnit centrum i den
radikala idékomplexen. För honom är
den hatade fienden kaos, målet han
kämpar för ordning, men vapnen
äro
vetenskap och organisation.
AVells är ingalunda någon aristokrat.
Han har utgått ur ett småborgerligt
hem — fadern var professionell
kricketspelare —, han var biträde i en
kemikalieliandel — Englands apotek
■— innan han fick tillfälle att studera
och hans sociala skrifter såväl som hans
romaner bära vittnesbörd om den
intimaste förtrogenhet med livet i "den
lägre medelklassen". Den
aristokratiske gentleman, som Chesterton
förhånar, har ingen uppgift att fylla i
socialismens nya värld, och även hans
funktioner i den gamla äro för AVells
av mer än tvivelaktigt värde. Det är
för övrigt intressant att se, hur från
två så skilda håll kritiken av det
moderna engelska "överklass "-idealet
riktas in på alldeles samma punkt. Det
är mot halvheten på alla områden,
bristen på djupare mänskligt innehåll, på
de lidelsefulla känslorna i gott eller
ont, på den innersta hållfasthet i
viljan, som ensam skapar en man.
Och när Wells i Tono-Bungay ser
hela det aristokratiska engelska
samhället som en förstorad bild av det
feodala godset, där var och en från
födelsen har sin bestämda "plats",
med de som äro "bättre" över sig och
de som äro "sämre" under, så är
kritiken knappast mindre bitande än i
Chestertons vältaliga deklamationer.
Men själva medelpunkten i Wells’
idékrets, den tankegång, till vilken han
ständigt återvänder, finna vi dock på
annat håll. Han ser mänskligheten,
kringspridd över jorden, ännu icke
vaken, stadd i inbördes strid.
"Jag ser mänskolivet som ett
slöseri, som kan undvikas, såsom en
förvirring, som kan botas. Jag ser
lantmän leva i eländiga kojor upp till
knäna i smuts, blotta parasiter på sina
egna kor och svin. Jag ser skygga
jägare ströva omkring i urskogen. Jag
ser de smutsiga miljoner, som slava i
den industriella produktionen. Jag ser
överdådiga och likväl föraktliga
lyx-varelser och andra, som leva sitt liv
i vanära och skam. Tiotusentals rika,
som ödsla bort sitt liv på simpla och
tomma vardagligheter,
hundratusentals som föraktligt sälja sig, både rika
och fattiga, på köpenskapens gagnlösa
avvägar. Jag ser spelare, dårar,
vilddjur, arbetsträlar, martyrer. Det
oordnade i deras ansträngningar,
anblicken av deras gagnlöshet fyller mig
med en lidelsefull önskan att göra slut
på slöseriet, att skapa, ordning, att
utveckla den inbördes förståelsen ..."
Och denna önskan är just vad Wells
sätter som medelpunkt i sin socialism.
Ty för honom är socialismen varken
mer eller mindre än uppvaknandet av
samhörighetskänslan inom
mänskligheten, födelsen av en kollektiv "själ",
ur vilken ädlare individualiteter i
ändlös rad skola kunna framgå.
Jorden är vårt hem och vår
gemensamma egendom. Det är vår plikt att
bruka den med vetenskaplig skicklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
