Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
TIDÉN
Samma ämne behandlar Rådberg i
sina revolutionära
predikningar, hållna i Stockholm i senare
hälften av 1830 och utgivna i tryck
följande år. Klarare än i de
föregående arbetena uppenbarar sig här
den saint-simonistiska läggningen hos
Rådberg. Han söker i dessa
uppseendeväckande predikningar visa det
förbisedda sambandet mellan t
i-d e n s anda och
kristendomens. Tidens anda — det är den
franska julirevolutionens anda. Vid
denna tid visa sig litet varstans ute
i Europas olika länder revolutionära
strömningar, som väckts till liv av
fransmännens i juli 1830 företagna
resoluta vräkande av Karl X och hans
anhang. Rådberg utgår nu från dessa
våldsamma folkrörelser och söker visa,
att på bottnen av dem måste man ’ ’s e
Kristus härligare än
någonsin uppenba ra d, icke blott
för nutiden, u t a n f ö r
historien". Efter en månghundraårig
förg-ätenhet, som är orsaken både till
klassklyvning och klassförtryck,
erkännes genom dem kristendomen icke
bara "som en hårdnad form för tro
och gudstjänst, utan som en
oförgänglig grundval för bildning,
vetenskap och all statsklokhet, som
förtjänar detta namn". Några utdrag ur
hans mest beryktade predikan, den på
annandag jul, ge en tillfredsställande
förklaring till de våldsamma skri av
förbittring, vilka hälsa dessa, de
förvisso djärvaste ord, som efter Mäster
Olofs tid förkunnats från en
predikstol i huvudstaden.
Han börjar med en jämförelse
mellan 1830 års revolutioner och den stora
franska revolutionen. "Då som nu
fordrade den stora massan av folken
att befrias från de s. k. högre
klassernas förtryck. Denna massa hade i
århundraden fördragit att det mindre
antalet av lyckligt lottade tillvällat sig
fördelar och företräden på dess
bekostnad, att det ensamt stiftade lagar,
dem alla skulle lyda, àtt det föraktade
den stora mängden som varelser av
underordnat värde, såsom blotta medel
för dess jordiska fördelar och bekväm-
ligheter, då det likväl levde pä vinsten
av denna massas svett, armod och
tårar, levde i samvetslöst fråsseri, i
skamlös yppighet och prakt under sina
hungrande bröders ögon, förgätande
att säkerhet i äganderätt icke för
sådant ändamål blev människan given.
Men den till slav och arbetsdjur
förnedrade mänsklighetens tålamod hade
en ända. De känslolösa förtryckarna,
som ej aktat på tidens tecken, föllo
offer för sin blindhet, sitt högmod och
människoförakt. 40 år ha förflutit,
och ånyo resa sig folken. Deras klagan
är densamma." Vår tids fariséer, de
rika, mäktiga och bildade, lia icke
tagit . någon lärdom av erfarenheten.
Därav detta upprepande. "De ha
fortfarit att ockra med sina olyckliga
likars elände och att utpressa deras
yttersta skärv; fortfarit att under
sken av fara för samhällets bestånd
utesluta dem från deltagande i
lagstiftning och andra i Jesu lära grundade
samhällsrättigheter, och att så för det
möjliga missbruket förneka dem deras
människo- och medborgarerätt;
fortfarit att på de olyckliga vältra
skatternas och arbetets tyngd;
fortfarit att överträffa varandra i prakt,
slöseri och flärd och att på få dagar
fråssande uppsluka vad som hela år
kunnat livnära en hungrande broder."
Därför bebåda nu tidens tecken en av
dessa tidpunkter, ’ ’då himlens
gud varder k o m mande med
stor makt och härlighet att
hålla räkenskap med sina
tjänare — de lyckliga på jorden —
för vad de mottagit att förränta till
sina i anletets svett arbetande
bröders förädling och sällhet. Genom
själva dessa folk, som de förnedrat till
blotta medel och verktyg för egen
jordevinning och vällust, dessa folk,
vilkas röster dock är Guds röst i
tiden, skall denna världens
förste va r d a d ö m d.’’
Visserligen är vårt land ett av de få, där inga
folkrörelser kunna befaras, men även
här må de maktägande akta på tidens
tecken: "Tron ej, I, som trygga och
i rikt mått njuta av livets
förmånlig-heter, att de folkresningar, de blodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
