Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
TIDÉN
och i Tyskland endast har sin motsats i
armén och socialdemokratin.
Denna kyrkas politiska intressen
tillvaratages av centrumspartiet, som
har sitt ryggstöd i den kyrkliga
organisationen. Men ett politiskt parti är
någonting annat än en religiös
organisation. I den senare må, så länge den
sysslar med s. k. utomvärldsliga ting,
befolkningslager med de mest skilda
ekonomiska intressen kunna
sammanfogas århundraden igenom. Inför
kyrkans dogmer och murar förklaras alla,
som bära människoanleten, vara
bröder. Den stora likhetsprincipen
finnes här i stort sett genomförd och de
små detaljerna, som också här
tillgodose de mäktiges intressen, observeras
icke av den stora massan. Men helt
annorlunda ter sig saken för ett
politiskt parti. Den materialistiska
historieuppfattningens superkloka
motståndare skulle ha mycket gott av att
studera det katolska partiets historia
i Tyskland. Här kunna de se huru
olika materiella intressen bli till
sprängpulver för en så oerhört stark
ideell institution som katolicismen.
Eedan på 1850-talet inträdde en
splittring i den katolska fraktionen.
De adliga storherrarna gingo ur
densamma, då de fruktade för sina
materiella och politiska intressen. Man
konstituerade sig 1858 ånyo såsom
"centrumsfraktion" (katolska
fraktionen), men också detta hjälpte icke
partiet på fötterna igen. Under
sextiotalets konfliktperiod i Preussen
gingo massorna, obekymrade om den
gemensamma religionen, över till
liberalismen vid valen. Den katolska
stadsbefolkningens småborgerliga karaktär
motsvarade politiskt liberalismen bäst.
De katolska ledarnas vacklande
politiska hållning berövade dem den poli-
tiska krediten ute hos massorna.
Denna hållning var likväl endast
konsekvensen av partiets sammansättning.
Herreintressen och folkintressen
kolliderade med varandra.
En av centrumspartiets viktigaste
huvudfordringar blev nu den kyrkliga
pariteten i det övervägande
protestantiska Preussen.
Religionstillhörigheten skulle icke få vara bestämmande
för statliga eller andra offentliga värv.
I denna programpunkt återspeglas
tydligt den adliga och kapitalistiska
katolska befolkningens intressen. Den
höga byråkratin rekryterades ur den
protestantiska konfessionens
kretsar-och aspiranterna från katolsk sida
sågo sig tillbakasatta.
Men dessa element voro naturligtvis
för fåtaliga för att bilda ett kraftigt
politiskt parti. Majoriteten inom
katolicismen bestod av småborgare och
småbönder och som dessas materiella
intressen måste tillgodoses, ville man
politiskt återvinna resp. tillbakahålla
dem från liberalismen. Så betonades
starkt i programmatiska upprop
hantverkarnas tryckta läge. Om bönderna
talade man ännu icke så mycket, ty
de voro i de katolska landsdelarna
tillförlitliga katoliker. Materiellt
voro de också ofta så beroende av de
katolska godsherrarna, att från deras
sida ett avfall knappast var att vänta.
Dittills bestod den katolska
fraktionen uteslutande av adliga, präster,
jurister och byråkrater. Ett valupprop
till lantdagsvalen 1871 var
undertecknat av ett femtiotal lantdagsmän,
samtliga ur nämnda kretsar. När den
nyvalda riksdagen sammanträdde
samma år bildades där en katolsk
fraktion av 67 medlemmar. Deras
program inskränkte sig till betonande av
rikets federativa karaktär, borgerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
