Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM JANSSON: KRISEN INOM TYSKA KATOLICISMEN 131
och religiös frihet för alla rikets
medborgare, religiösa församlingars skydd
mot lagstiftningens ingripande. De
ekonomiska intressena lämnades
oberörda, ja, man förklarade
programmatiskt, att var och en
fraktionsmedlem kunde i riksdagen rösta efter sin
egen uppfattning. I huvudsak har
denna frihet upprätthållits tills denna
dag.
Och ändock var det väsentliga
materiella intressen som sammansvetsade
partiet, resp. den katolska
befolkningen. Det gemensamma intresset var
fiendskapen mot det industriella
storkapitalet, mot det protestantiska
Preussens olika behandling av
katoliker och protestanter, samma stats
tendens att uppsluka de många tyska
småstaterna, och slutligen
liberalismen, som samtidigt var antiklerikal
och kapitalistisk. Därtill kom snart ett
stort gemensamt kyrkligt intresse:
Bismarcks kulturkamp mot
katolicismen. I den storkapitalistiska
utvecklingen efter rikets bildande deltogo
naturligtvis också katolska borgare,
de katolska feodalherrana voro
konservativa i alla väsentliga frågor, dessa
klassmotsättningar till småborgarna
skulle slutligen ha verkat splittrande
i partiet, trots det gemensamma hatet
mot de regerande protestantiska
junk-rarna och den liberala bourgeoisien.
Statsmaktens angrepp mot
katolicismen hjälpte emellertid partiet ur
förlägenheten, kul†urkampen drev alla
element in i partiet.
Under tiden hade socialdemokratin
börjat samla arbetaremassorna till
självständig politisk aktion. Å
andra sidan påbörjade de preussiska
agrarerna sin propaganda för
skyddstullarna. Den nödställde bonden intog
första platsen i deras valflygskrifter.
Rena materiella intressen för stora
befolkningslager gjorde sig öppet
gällande i den politiska agitationen, som på
grund av den allmänna valrättens
genomförande i riket blivit mycket
livlig. De protestantiska klerikalerna
under Stöckers ledning försökte genom
en antisemitisk rörelse med
kristligt-social anstrykning vinna småborgare
och arbetare till kamp mot
socialdemokratin å ena sidan, storkapitalet och
katolicismen å den andra. Det är
intressant att se huru
centrumskatolicismen räddade sig undan dessa faror.
Under kulturkampen hade centern
blivit katolska kyrkans politiska organ
och tillvaratagit dennas intressen. I
gengäld hade kyrkan ställt hela sin
apparat och sina rika penningkällor till
den politiska aktionens disposition.
Den lösa förbindelsen i den katolska
fraktionen avlöstes av ett fast
organiserat parti, som helt kunde stödja sig
på kyrkans väldiga organisation. Men
kulturkampen blev svagare,
motståndarna med sociala och ekonomiska mål
däremot allt starkare. De katolska
arbetarna visade intresse för de sociala
frågorna, socialismen inträngde i
katolska distrikt, den agrariska
agitationen väckte bondeståndet.
Men i slutet av 70-talet börjar
partiet syssla med ekonomiska och
sociala frågor. Man inträder för
arbetareskydd, arbetareförsäkring,
lagstiftning till förmån för hantverket,
för agrartullar o. s. v., allt eftersom
frågorna under årens lopp uppkastas
och finna rotfäste ute hos massorna.
Under tiden faller Bismarek, centern
blir regeringsparti och får nu Kryssa
mellan de många skarpa klipporna.
Det gör nu i storprotektionism,
arbetarlagstiftning, i åtgärder för och mot
storkapitalismen, blir de allt drygare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
