Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
bete. De arbeten, som nedläggas på en
åker, såsom plöjning, harvning,
gödsling o. s. v., måste ju årligen eller
åtminstone sà där vart fjärde, femte år
göras om igen. Dessa arbeten få sitt
vederlag i åkerns årliga avkastning.
Men har jorden faktiskt en gång blivit
röjd och uppluckrad ordentligt, så har
den erhållit en viss grad av kultur,
som bibehålles, så länge jorden hålles
i hävd, utan att det arbete, som
från början nedlades på denna röjning
och uppluckring, behöver göras om.
Får däremot jorden falla i vanhävd,
förvildas och växa igen, så kan detta
arbete få göras ännu en gång. Då en
egendom fallit i vanhävd, kan det
hända, att flera generationers
arbetsresultat därigenom förloras, och det
kan hända att det kostar mycket stora
ansträngningar — om också ej så stora
som från början — för att åter bringa
jorden i god hävd, ansträngningar,
vilka helt skulle besparats, så vida
jorden bibehållits vid sin odlingsgrad.
Vid tomtjord spelar också
understundom en motsvarande faktor in, ehuru
på annat sätt. Om en tomt blivit
jämnad genom bergsprängningar, så
behöver detta arbete icke göras om,
och naturligtvis stiger tomtvärdet
därigenom. Men om en tomt bebygges,
utan att grunden blivit gjord
tillräckligt fast, så kan man dyrt få betala
detta, då kanske huset måste rivas och
arbetet att göra tomten säker måste
tas om ifrån början. Då en skog
för-sumpas, kunna stora värden gå
förlorade, och likväl är det möjligt, att
skogen skulle bibehållits vid god
kvalitet, om blott mycket obetydliga
utdik-ningar i lämplig tid vidtagits. Men
då detta försummats, är det kanske
hart när omöjligt att åter göra skogen
så vacker och räntabel, söm den
annars kunnat bliva. Den förbättrade
beskaffenhet, ett jordstycke erhållit
genom mänskligt arbete, ökar ägarens
inkomst utav jordstycket
ifråga. 1 den mån denna egenskap
hos jorden, praktiskt taget, är stabil,
blir ju inkomsten också stabil. Vill
man kalla den sålunda ökade
inkomsten av jordstycket kapitalränta, så
TIDEN
har ju detta ett visst fog för sig, allr
denstund denna inkomst å ena
sidan beror på det vid jorden bundna
arbetet och det i jorden magasinerade
kapitalet. Dock synes det mig, som
om nämnda inkomst rätteligen —
åtminstone i flertalet fall — bör kallas
jordränta, därför att den så att säga
häftar vid jordstycket i fråga och
tillkommer innehavaren just i hans.
egenskap av ägare till jorden.
De förbättrade egenskaper, ett
jordstycke på så sätt erhåller, yttra sig
naturligtvis också i priset vid varje
arrende och köp. Vi kunna — i brist
på bättre namn — kalla detta den
kapitala faktorn i
jordräntan.*
Vi ha nu sett, huru en given areals
naturliga beskaffenhet och dess genom
mänskligt arbete förbättrade
beskaffenhet inverka på jordräntan. Mera
invecklad är frågan, huru hela
samhällets växt påverkar jordräntan av
en given areal. Här spela nämligen en
hel mängd olikartade oen ganska
komplicerade faktorer in. Väsentligen
är det fyra omständigheter, som äro av
betydelse: 1) kommunikationerna,
2) jordarealens avstånd från
befolkningscentra (då det rör produktiv
jord) eller läge inom desamma (då det
rör tomtjord), 3) tekniska framsteg,
4) befolkningsförhållanden. Det
kunde ju ha sitt stora intresse att söka
isolera varje faktor för sig och
iakttaga, huru den verkar, men det skulle
bli allt för långt här. Och då det här
nu närmast gäller att visa, huru
jordräntan i stort sett kommer till stånd,
skola vi här endast i största korthet
sysselsätta oss med nämnda faktorers
inflytande på jordräntans höjd.
Den ojämförligt viktigaste sociala
orsaken till jordräntans stegring är
befolkningens ökning. Då
invånareantalet stiger, behövas större
mängder näringsmedel. Ifall då det
ökade behovet ej kan täckas genom
* Aschehougs resonemang härom i hans
Socia]-0konomik är mycket intressant, om
också väl godtyckligt (kap. 86, § 10 och
kap. 48, § 7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
