Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HEDÉN: ENGELSK ÅRBETARTAKTIK 169
4. Engelsk arbetartaktik.
Trots allt :isinhelhet var
tydligen den valda stridstaktiken
fullkomligt riktig och rik på lärdomar for
arbetarna i andra land.
Det som först och främst utmärker
den är föreningen av facklig och
politisk aktion. Lika visst som strejken
slutat med nederlag, därest
arbetsgivarna av parlamentet fått fritt
spelrum, lika visst är att parlamentet
aldrig infört någon minimilönelag’ i fall
ej strejken kommit. Men det
egenartade i den engelska taktiken ligger ej
blott i denna förening i och för sig.
Det ligger däri, att en
revolutionär f a c k f ö r e n i n g s t a k t i k
förenats med en
reformistisk p o 1 i t i k.
Härvidlag står England i en
egendomlig motsats mot Tyskland. Där
är tvärt om fackföreningsrörelsen
reformistisk och politiken visserligen
parlamentarisk men intransigent.
Ingen kan klandra detta. De tyska
socialdemokraterna ha valt den enda
taktik som varit dem möjlig.
En fackföreningsrörelse, vilken när
som helst kan vänta att få
statens hela makt hänsynslöst ställd
till arbetsgivarnas förfogande, får
tydligen vara försiktig i
anfallet och så vitt möjligt locka fienden
till att börja striden. Både i fråga om
antalet anslutna och i fråga om
organisationsformen är också den tyska
fackföreningshären bättre organiserad
än den engelska. Den har ock lyckats
rätt väl hålla lönerna uppe under
dåliga tider och i någon mån höja dem
under goda. Men likväl äro
arbetslönerna överhuvud taget lägre och
levnadskostnaderna högre i Tyskland
an i England. Om vidare situationen
verkligen kräver stora anfallsstrider,
om det gäller tillkämpandet av
grund-väsentliga ändringar i
arbetarklassens sociala läge, då har ej, åtminstone
de senaste åren, den tyska taktiken
varit den engelska jämbördig.
I fråga om politik ha ju ej
socialdemokraterna gärna kunnat ingå
förbund med den tyska liberalismen, så
blek som den hittills varit. Ej ens
med dess hjälp hade de för övrigt
fått flertal i riksdagen. Därför är
ock den väldiga tyska riksdagsgruppen
i vissa mycket viktiga avseenden
avgjort svagare än den långt mindre
engelska. Den kan indirekt tvinga
regeringen till socialreformer, därför att
denna är rädd för dess makt över
valmännen. Men den är oförmögen att
utforma någon enda lag efter sitt
sinne, och när en arbetarkår, som
gruvarbetarna i Westphalen nyligen,
trampas under fötterna av
kapitalmakten’ och regeringen i intimt förbund,
står den alldeles maktlös.
I England har
fackföreningsrörelsen, utan att i större utsträckning
upptaga syndikalismens organisatoriska
hugskott men delvis genom dess
påverkan, på sistone valt en taktik, så
djärv och hänsynslös, att inånga förut
ledande förklarade den hopplös och
olycksbringande. Men den har hittills
lyckats gång på gång, dock mer och
mer med hjälp av den för sin
moderation beryktade parlamentsgruppen.
Denna grupp ingår ju som ett led
i den härskande
parlamentsmajorite-ten, den utgör ett av den liberala
regeringens stöd. Visserligen
överskattar man här hemma, liksom väl även
i Tyskland, högeligen dess moderation.
Den underlåter ej alls sin plikt att
kritisera liberalismen och framlägga sitt
särskilda program. MacDonalds tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
