Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
TIDÉN
under den engelska remissdebatten
var, säger han själv, mer socialistiskt
än Bebels under den tyska. Ej
sällan står arbetarpartiet ensamt eller
jämte några radikaler mot liberalerna,
som därvid i stället fått högerns stöd.
Men någon ren demonstrationspolitik
för partiet icke Det hjälper liberalerna
i de avgörande ögonblicken mot att
dessa genomföra vissa arbetarkrav.
Därför vet den liberala regeringen, att
om det kom till en avgörande brytning
med arbetargruppen skulle den falla.
Den skulle ej kunna genomföra de
liberala krav, som ligga den om hjärtat.
Då nu vidare den nuvarande
ministären verkligen ej vill låta
kapitalistintresset för sin tillfälliga fördel
nedslå arbetarna medelst långa strider,
som uppriva landet ekonomiska och
sociala kraft, är den icke okänslig för
arbetarpartiets påtryckning, och
därför har detta kunnat hjälpa de
strejkande arbetarna, när dessas egna
kraftmedel börjat sina.
¾=
Dock är det icke säkert, att den nu
ett par år följda taktiken kan
fortsättas i längden. De engelska
socialdemokraterna börja själva tvivla
därpå. En så- radikal man som Philip
Snowden har länge stått avvisande
gentemot strejktaktiken. Den
lovande socialdemokratiska
studentrörelsens ledande kraft Clifford Allen har
påpekat hur mycket mer
soeiallagstift-ningen ger än strejkerna för
ojämförligt mycket mindre kostnad. I den
socialdemokratiska tidskriften The
Socialist Review uttalas dessa
tvivel just i anslutning till kolstrejken
från flera håll.
Märkligast är att Keir Hardie,
vilken då ingen kan anklaga för borger-
lig försumpning och som är
parlamentsmedlem för Merthyr Tydfil i
Wales nära gruvdistriktet, delvis
instämmer häri. Han medger att
samhället under kolstrejken visat större
motståndskraft än man väntat. Han
anser varken en ny järnvägs- eller ny
gruvarbetarstrejk möjlig för den
närmaste tiden och är även tveksam
ifråga om hamnarbetarna, vilka dock ha
större möjligheter att segra.
Arbetsgivarna ha hittills varit oberedda, nu
ha de fått tid att rusta sig, likaså
regeringen.
Även om nu denna kritik skulle visa
sig riktig, så ha dock icke därför de
utkämpade striderna i minsta mån
varit värdelösa. Dels ha de ju nästan
alla medfört faktiska vinster i och med
bättre löner och arbetstid, låt vara att
dessa, även i fråga om andra fack än
järnvägsmän och gruvarbetare, ej
synas ha varit så stora som man av
stridernas omfång och krävda offer- ■
kunnat förmoda.
Dels ha de ock givit regeringen ert
hårdhänt lexa om hur omöjligt det är
att hejda arbetaroron. under
nuvarande samhällsskick. Bland
järnvägsmännen jäser alltjämt missnöjet och
järnvägsbolagen ha tagit de
otillräckliga löneförhöjningar de måst medge
till intäkt för nya biljett- och
fraktförhöjningar, lika betungande för
samfärdseln som skadliga för näringslivet.
Tanken på statsförvärv av järnvägarna
måste under sådana förhållanden
tränga sig fram. Kolgruvägarna å sin
sida förklara, att de ej kunna betala
högre löner på grund av de höga
royalties eller avgifter till jordägaren
— 110 miljoner kr. om året — vilka de
måste utgöra och vilka ju icke ha den
avlägsnaste aning av socialt
berättigande. Kolägarna själva förtjänade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
