Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR SVENSKA TIDSKRIFTER
187
tadel. Det må genast sägas, att
berömmet drabbar långt hårdare än
kritiken. Artikelförfattaren är idel
förtjusning över den oförskräckthet och
ärlighet, varmed Steffen går
problemen in på livet, vilket i detta
sammanhang innebär, att Steffen gjort
rent hus med "en mängd av de gamla
förrostade dogmer, missförstånd och
osanningar, som utgöra livsvillkor för
den socialdemokratiska agitationen i
dess nuvarande form".
Får man tro hr Bagge skulle det
alltså rent av gälla livet för
socialdemokratin, då Steffen gör sina kritiska
anmärkningar om vissa socialistiska
teorier och uppfattningar. Inte att
undra på, att berömmet överflödar till
den grad, att artikelförfattaren efter
att ha tämligen samvetsgrant plockat
ihop Steffens kätterier förklarar sig
frestad att upprepa ännu flera "av
författarens förståndiga och mot all
demokratisk anständighetskänsla
stridande satser".
Den, som genomläst Steffens arbete,
kan ju icke förvåna sig över att det
genom vissa satser framkallar
angenäma känslor hos socialdemokratins
motståndare. Men ändå — berömmet
i Svensk Tidskrift är orättvist, i vart
fall endast till en liten del förtjänat.
Ty det referat, till vilket det anknyter
sig, griper endast ut de mot vissa
— ibland rent konstruerade —
socialistiska uppfattningar kritiska satserna
men utelämnar alldeles de principiella
uttalanden, som trots all kritisk
böjelse dock göra Steffen till verklig
socialist.
Artikelförfattarens belåtenhet
räcker för övrigt, som naturligt, icke
längre än tills Steffen, som hr Bagge
uttrycker sig, "rivit ned det mot
vetenskap och sunt förnuft stridande i den
verkliga socialdemokratiska
förkunnelsen". Enligt vanligt sunt förnuft
borde ju då återstoden ha den
förtjänstfulla egenskapen att icke
strida mot vetenskap och sunt förnuft.
Vad som blir kvar karaktäriseras
emellertid först så, att det anges bära
"mycket starkt utopiska drag" (den
vackra artikelrubrikens suggererande
verkan?). Ett par rader därefter är
det däremot klart, att "det finns
mycket verklighetsmöjligt hos Steffens
program". Ingenting kan vara
enklare än att skilja det utopiska från de
verklighetsmöjliga dragen. De senare
bestå däri, att planer upptagas, "på
vilka det redan arbetas med kraft och
delvis med framgång i det nuvarande
kapitalistiska samhället". Och de
förra, ja dit hör uppenbarligen mest
allt det, som icke verifierats av det
kapitalistiska samhället, främst
övertygelsen att fattigdomen kan och skall
utrotas, d. v. s. just det som gör
Steffen till socialist.
Enkelheten i detta särskiljande
erinrar verkligen alltför betänkligt
om den ryktbara definition av
socialismen, enligt vilken man som
socialistiska betecknar de åtgärder, som
gå för långt. Om det bara inte
går för långt i tillämpningen,
tycks artikelförfattaren mycket väl
kunna acceptera Steffens
socialistiska princip: "samhällets fullt
effektiva ingripande uti den materiella
produktivegendomens användning och
uti inkomstfördelningens och
konsumtionens gestaltning". Egendomligt
nog får icke syftet: "för uppnående
av högsta möjliga välstånd uti ett
givet skede" följa med i citeringen. Sv.
Tidskrifts författare anser, att det nog
är mycket få här i landet, som ej i
princip äro med på den sortens
"socialism", om vilken utställes det
vitsordet, att man icke kan förtänka
någon att finna sådana socialistiska
principförklaringar urvattnade. Nu är ju
uppenbart, att innebörden av Steffens
socialistiska princip alldeles hänger på
meningen med orden "fullt effektiva".
Och vid tolkningen av dessa ord torde
man väl böra rätteligen gå ut ifrån
vad Steffen i övrigt anfört om mål och
medel i det sociala reformarbetet. De
finnas ganska tydligt angivna: målet
är fattigdomens och den ekonomiska
utsugningens radikala avskaffande;
medlet minimistandardpolitik och mer
eller mindre omfattande socialisering
av produktionsmedel.
Nu säger hr B. på samma sida, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
