Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR SVENSKA TIDSKRIFTER
1S9
sjunkande nationalinkomst (vilket väl
avses som identiskt med sjunkande
folkvälstånd) på grund av nödvändig
övergång från industri till jordbruk.
Varför skulle ett annat
fördelningssystem medföra dessa verkningar?
Här som eljes vid tal om produktion
och fördelning saknar man fullständigt
varje utredning om den inverkan
fördelningen kan ha på produktionen,
inriktande, hämmande eller
befrämjande. Är det bara en socialistisk
egenhet att icke kunna förstå det
storslagna i att en självklar sats:
konsumtion betingas av produktion,
får rang av högsta nationalekonomiska
visdom ?
Vi skola icke följa Steffens
kritiker vidare på hans något underliga
vägar. Därtill är så mycket mindre
skäl som hans utläggning av
demokratismen nästan mer sysselsätter sig
med liberala programmanövrer än
med Steffen och socialismen.
Slutorden förtjäna emellertid att
återgivas, ty där får socialdemokratin sin
dom:
Socialism är kanske möjligt, demokrati är
kanske också möjligt, men ett samhälle byggt
på socialdemokratiska principer är och
förblir en utopi.
En hård verklighet kommer väl i
sinom tid att lära författaren och hans
meningsfränder, att det i stället borde
heta:
Socialismen är nödvändig,
demokratin är oundviklig, och det
socialdemokratiska samhället kommer därför,
även om det i Sv. Tidskrift är och
förblir en utopi.
R. S.
En skandalös konsulsberättelse. —
Hr Berencreutz framme
igen!
Bland mängden av konsulsrapporter,
som offentliggöras i nummer efter
nummer av Svensk Export, är
den i majhäftet publicerade
"årsberättelsen för 1911 av kungl,
beskickningen i Paris, i egenskap av
generalkonsulat för Frankrike" förtjänt av
särskild uppmärksamhet på grund av
dess i vissa delar mycket egendomliga
innehåll.
Berättelsen, som är undertecknad
av Adolf Berencreutz, innehåller
förutom de sedvanliga
ekonomiskt-sta-tistiska redogörelserna med därtill
anknutna reflexioner om våra
kommersiella förbindelser med Frankrike
åtskilliga nog så besynnerliga
uttalanden om fransk arbetarrörelse samt om
stats- och kommunalsocialistiska
företeelser i det nutida Frankrike.
Under rubriken "social
lagstiftning" finnes, efter några mycket
kortfattade uppgifter i det ämne rubriken
anger, en framställning om
fackföreningsrörelsen, som med några
uteslutningar lyder:
I sammanhang med den sociala
lagstiftningen kan det vara rätt lärorikt att kasta en
blick på s y n d i k a 1 i s m ens ståndpunkt.
Uppgifterna äro hämtade ur ett meddelande
från ’’syndikatens nationella centralorgans
internationella sekretariat", återgivet i
1’Humanité och därifrån upptaget i Le
Temps. — — —
Här återges nu den välkända tabellen ni
den av de fackliga landsorganisationernas
internationella sekretariat avgivna
berättelsen för 1910 över de fackligt organiserades
— ej blott de syndikalistiskt organiserades
— totalantal i olika länder, varefter det
heter:
Som man ser, kan nian ingalunda på
denna tabell grunda något påstående om
syndi-kalismens utsträckning. Endast Tyskland
visar någon anmärkningsvärd tillväxt. För
övriga länder är antalet syndikaliserade
antingen på siffran lika — — — eller mindre
— — — eller obetydligt högre. — — —
Den aktiva industribefolkningen omfattar i
Frankrike 7,058,580 personer, varav alltså
icke en sjundedel är syndikaliserad, och de
franska löntagarna räkna elva miljoner,
varav mindre än 9 % tillhöra syndikat. Man
kan icke förneka syndikalismens makt, men
man kan med Le Temps påstå, att de
revolutionära, om de än släpa med sig alla
syndikaten, icke hava någon rätt att bemästra
arbetarklassen. Siffrorna motsäga
föreställningen, att det icke längre vore möjligt hejda
den revolutionära syndikalismen. Den dag.
säger Le Temps, då republikanerna började
skydda arbetets frihet och, som de enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
