- Project Runeberg -  Tiden / Fjärde årgången. 1912 /
190

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

TIDÉN

lag borde, hindra den anarkistiska
syndi-kalismens ytterligheter, skulle de finna på
sin sida tio miljoner arbetare och sannolikt
Vio av de olyckliga syndikatsmedlemmar som
med våld instuckits i Gompagnie General de
Travail’s led.

De nihilistiska sociologerna påstode, att
syndikalismen vore livet. Men vad i livet
icke ginge framåt, ginge tillbaka. Och
statistiken visade, att ifrågavarande läror vore
i sjunkande och att man ic,ke ostraffat kunde
ödelägga arbetets källor’ under förevändning
att skydda arbetarna. Dessa syntes äntligen
genomskåda det spel, varav de låtit bedraga
sig.

Sådana äro de uppgifter om fransk
fackföreningsrörelse, som under den
officiella tjänsteberättelsens ansvar
tillställas vederbörande i hemlandet.
Sannerligen, skulle man bedöma den
allmänna vederhäftigheten i våra
konsulats och beskickningars rapporter
efter detta utsökta prov, så vore man
frestad påyrka
utrikesrepresentatio-nens indragande. Hellre inga officiella
uppgifter alls än oriktiga, vilseledande
’och uppenbart tendentiösa!

Det har uppenbarligen varit en
hjärteangelägenhet för hr Berencreutz
att få uttala sig om
fackföreningsrörelsen att döma av den brådskande
knapphet, Ararmed han avfärdar
sociallagstiftningen för att få komma till
det andra ämnet "i sammanhang med
den sociala lagstiftningen". Intresset
för den fackliga rörelsen är så stort,
att det icke kan åtnöjas blott med
franska förhållanden utan spänner
över hela den internationella
fackföreningsrörelsen. Men kunskaper och
intresse stå i omvänt förhållande till
varandra. Då man använder
borgar-organet Le Temps som huvudkälla för
en officiell i*apport om arbetarrörelsen,
kan det väl inte bli bättre resultat.
Nog borde dock vår konsulära
representation i Paris, då den nu skall
rapportera om fackföreningsrörelsen,
åtminstone känna den franska
landsorganisationen till namnet — den
heter som bekant icke Compagnie
Generale utan Conféderation General.
Värre ändå är den fullkomligt
vilseledande användning hr B. behagar

göra av o r d e t syndikalism. Det
är sant, att på franska ordet syndikat
betyder fackförening, varför det för
fransk publik kan låta sig göra att
beteckna fackföreningsrörelse som
syndikalism. Men en svensk
beskickning borde veta, att termen
syndikalism har på vårt språk, liksom
över huvud inom den germanska
världen, en vida trängre betydelse,
åsyftande en speciell form av
fackföreningsrörelse, byggd på alldeles
särskilda organisations- och
aktionsmetoder, en form som i de germanska
länderna varken vunnit någon ansenlig
omfattning eller något egentligt
anseende. Här får emellertid hela den
fackliga rörelsen, i alla länder,
uppträda under benämningen syndikalism.

Naturligtvis beröres icke med ett
ord det faktum, att icke ens för
Frankrike det är korrekt att beteckna hela
fackorganisationen som syndikalistisk
(i ordets germanska betydelse), liksom
ingenting nämnes om den mycket
märkliga omsvängning, som just
under det senaste året gjort sig märkbar
inom den franska syndikalismen, i det
antiparlamentarismen nu allt mindre
betonas, ja, av flere ledande
syndika-lister helt övergivits.

Då konsulsrapportens framställning
av fakta utmärker sig för denna
slags vederhäftighet, kunna hr
Berencreutz reflexioner lämnas
alldeles åt sitt värde.

Kapitlet om sociallagstiftningen
avslutas med några patetiska fraser om
nationalismens renässans i Frankrike
(också en social lagstiftningsfråga!),
vilken konsulsrapporten finner
bestyrkt av "den elegante
boulevardie-rens och den enkle blusmannens"
vördnadsfulla hälsning för fanan.

Härefter övergår hr B. under den
välklingande rubriken "statism och
municipalism" till frågan, huruvida
och i vad mån industriell verksamhet
bör eller med fördel kan idkas av
stat och kommun med uteslutande av
den enskilda företagsamheten, en
fråga till vars lösning hr B. försäkrar, att
"Frankrike lämnar betydande
bidrag".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:30:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1912/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free