Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utrikes och inrikes.
"Storbritannien är en högst ovillig
deltagare i tävlingen på
flottbyggandets område."
Man behöver icke tvivla på att dessa
premiärminister Asquiths ord i
den senaste stora flottdebatten i
underhuset den 22 juli voro fullt
allvarligt menade. De stämma fullkomligt
överens med de framställningar som
engelska regeringen förut under hand
gjort hos den tyska i syfte att uppnå
ett slut på kapprustandet eller
åtminstone en överenskommelse om ett
långsammare tempo. Och de stämma också
fullkomligt in med den farhåga, som
allt tydligare sticker fram bakom de
engelska statsmännens högtidliga
förklaringar, att England skall orubbligt
vidhålla två-makts-standarden (d. v. s.
sin föresats att alltid hålla sin flotta
minst jämnstark med två andra
sjömakters, vilka som helst) — en oro
som kan uttryckas så: nog kunna vi
skaffa pengar för att bygga nya
fartyg så långt de andra tvinga oss,
men hur är det med
bemanningen? Äro vi icke där snart
betänkligt nära gränsen för landets förmåga
att skaffa dugligt folk att sköta dessa
massor av pansarvidunder?
Det är bekant att den tyska
socialdemokratin ögonblickligen
genom sin riksdagsgrupp tog fasta på
det uppslag för rustningarnas
inskränkning och därmed krigsfarans
minskning som låg i detta den engelska
regeringens initiativ. I "Neue Zeit"
har Ledebour, i samband med den
klargörande kontroversen mellan Kautsky
och ultra-"radikalen" Lensch, lämnat
intressanta bidrag till denna
högviktiga frågas historia.
Han påminner om att V o 11 m a r
redan 1907 till den andra
Haagkonferensen pekade på ett uttalande av den
första Haagkonferensen 1899, vari
hemställdes till regeringarnas studium
"möjligheten av en överenskommelse
beträffande inskränkning av
stridskrafterna till lands
och sjös och av
militärbudgeten". Förvisso, fortsatte
Voll-mar, inse vi till fullo de stora
svårigheterna, och "vi följa diplomaternas
åtgöranden med ett sunt misstroende. Vi
veta också, att den tunga alp av
tryckande kapprustningar, som vilar på
alla europeiska folk, icke kommer att
försvinna med ett enda ryck, och att
åstadkommandet av ett visst
ömsesidigt förtroende makterna emellan
måste föregå minskning av
rustnings-bördan och skiljedomspolitiken. Men
om överläggningarna i Haag under
Tysklands medverkan fördes i en anda
av öppenhet och försonlighet, så skulle
det jämna vägen för en kommande
lösning av denna livsfråga för alla
nationer."
När i mars 1909 Asquith i
underhuset uttryckt sin regerings
beredvillighet till förhandlingar med Tyskland
om inskränkning av flottrustningarna,
så konstaterades i tyska
budgetkommissionen, att tyska regeringen farit
Tiden, n:r 7, 1912
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
