Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
TIDEN
med diplomatisk osanning, då den
förut förnekat att engelska
regeringen skulle ha gjort den tyska några
förslag i den riktningen. Det hade
nämligen icke varit "förslag", utan
förberedande frågor, där man känt sig
för om det lönade sig att komma med
"förslag". Bedan dessa försök hade
avböjts — och sedan nekade man helt
kallt att något "förslag" gjorts! I
sanning ett lika betecknande som
komprometterande spel!
Det tyska socialdemokratiska
förslaget 1909 tog emellertid icke enbart
den engelska ståndpunkten, utan
kombinerade denna med den i Haag av
England avböjda fordran på k
a-p a re r ät i ens avskaffande. I den
punkten är också att konstatera, att
England icke längre synes ställa sig
rent avvisande, utan Asquith har
förklarat sig villig förhandla därom, för
så vitt därmed en inskränkning i
flottrustningarna kan uppnås.
* *
Det är påtagligt att i denna av våra
tyska partivänner senare förnyade och
omsider även av tyska
riksdagens flertal understödda
framställning till tyska regeringen, att gå
i förhandlingar med den engelska om
flottrustningarnas begränsning och
ka-parerättens avskaffande ligger en
möjlighet till en uppgörelse av
allra största vikt — för så vitt
nämligen god vilja visas på båda sidor.
Men det är nog där det brister ännu.
Ty om också fredsviljan kan vara
rätt så uppriktig, när de ledande stå
ansikte mot ansikte med det oerhörda
och oberäkneliga ansvaret av
att släppa loss den världsbrand, som
alla dessa rustningar på en gång
undanskjuta och frambesvärja, så får
man icke enbart räkna med dessa mera
humanitära faktorer. Det egna
intresset har sitt stora ord med i spelet. Och
man kan då gott säga att det för
England är så mycket lättare att
kräva begränsning av
flottrustningarna som dess ledande män känna, att
bemanningsfrågan blir svårare att
tillfredsställande lösa, ju mera orimligt
flottan ökas.
Men även i Tyskland känner man
detta sakernas läge och anser sig
därför i de ännu bestämmande kretsarna
ha intresse av att ännu en tid bara
rusta vidare. Ty därigenom nalkas man
den punkt, då England ej kan
fortsätta att svara på varje tyskt
slagskepp med två engelska. Tyskland
kommer sålunda, med sina väldiga
folkresurser och sin med den engelska
fullt jämngoda storindustri, att i
rustningstävlan i det långa loppet få en
gent emot England allt mera stark och
jämlik ställning.
Driven till sin yttersta spets innebär
denna tolkning av situationen
att’samma England, som fredsvänligt erbjuder
rustningsbegränsning, skulle vara
angeläget att slå till så fort som
möjligt, medan dess stora
överlägsenhet ännu är påtaglig. Det är icke
utan att denna skenbara motsägelse
också framträtt ända uppe i den
engelska regeringens politik. Lloyd
Georges hotelsetal under
Marockokonflikten förra sommaren, åtskilliga
av Churchills skarpa angrepp ge
faktiskt uttryck åt en stämning: hällre i
dag än om fem år! Men medgivas bör
att just den ringa uppmuntran
uppgörelseförsöken rönt i Tysklands ledande
kretsar måste ha mäktigt bidragit till
en sådan farlig tankegång.
Jämsides med densamma ha dock
utjämningsförsöken fortsatts. Haldane’s
mission till Tyskland i vintras var ett
sådant nytt steg, och den tyske
ovanligt framstående diplomaten Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
