Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJ. BRANTING: INRIKES OCH UTRIKES 195
schalls förflyttning till London tolkas
av väl initierade som ett officiellt
tyskt tillmötesgående. Dock har det
alltjämt icke lyckats att förmå den
tyska regeringen att hejda sin
flottbyggnadsforeering, och engelska
parlamentets beslut den 22 juli, att
svara med 21 dreadnoughfar i st. f.
16 under de närmaste fem åren samt
att förstärka Medelhavseskadern mot
det med Tyskland allierade Österrikes
nya pansarbyggen, är i sin tur det
direkta svaret härpå.
Man vill veta att den engelska
regeringen dock skulle ha visat sig redo
att gå rätt avsevärt till mötes ifråga om
den "plats i solen" varpå Tyskland gör
anspråk med den starkes rätt, trots
att det kommit sent till bordet vid
kolonialvärldens delning. Men den
skulle ha orubbligt hållit fast vid att
medgivandet av nya tyska
kolonialgebit för all framtid icke kunde
kompenseras med blott ett uppskov i
flottbygget på några år framåt; ty eljes stode
England vid uppgörelsetidens slut
inför tvånget att köpa ny rustningsvila
med nya tyska kolonialutvidgningar.
Ifall denna framställning är riktig —
och’ åtskiligt tyder därpå — kan man
icke förneka den engelska
ståndpunkten logik. Men klart är, att detta är
intet mindre än ett latent
krigstillstånd, utgående från
visserligen ej öppet framförda, men mycket
tydliga tyska anspråk på en vittgående
omreglering av hela den koloniala
världen till Tysklands förmån.
Nu blir den stora frågan: är en
uppgörelse om rustningarnas begränsning,
närmast till sjös, i en d}dik faktisk
situation tänkbar mellan England och
Tyskland?
Klarligen icke med den n u v a r a
n-d e tyska kursen. Kejsarens personliga
fredsönskan betvivlas icke ty den är
visad i kritiska ögonblick. Men över
de faktorer, som här göra utslaget,
bestämmer ingen enskild. Det kan blott
tyska folket självt.
För så vitt detta redan talat med
över 4 miljoner röster för
socialdemokratin är saken klar. Där är parollen:,
för rustningsminskning, mot nya
koloniförvärv. Men för de borgerliga
vänstergrupperna är det vanskligare
att se vilkendera riktningen som skall
segra. Som vanligt bo två själar
samtidigt i de liberala brösten. De rösta
för avtal om flottrustningarnas
minskning — och rösta samtidigt för de
ökade flottanslagen! Vad den
natio-nalliberala flygeln angår, har ju där
allt kolonialgeschäft ett av sina
fastaste stöd.
Det beror alltså på om de
småborgerliga valmansskaror, som bära uppe
en god del både av tysk liberalism och
av tysk katolsk center och som äro
motståndare till forcerad marinism och
kolonialäventyr, skola kunna
tillsammans med socialdemokratin bestämma
en ny kurs i tysk politik.. Man måste
medge att utsikterna till något sådant
icke äro stora. Socialdemokratin e
n-s a m mäktar det ännu icke, och de
andras hållningssvaghet har den gångna
sessionen i tyska riksdagen
oupphörligt visat. Våra svenska
regeringsliberaler ta sig helt rakryggade ut vid en
jämförelse — vilket ingalunda må
fel-uppfattas som en överdriven
komplimang åt dessa.
I denna högviktiga fråga om
möjligheten till en
rustningsbegränsning ser man emellertid med
ovanlig tydlighet hur allt hänger
tillsammans i det nutida
Europa: inre och yttre politik, stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
