Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Götrek är allra först saint-simonist.
Grunden till sina saint-simonistiska
idéer lägger han med säkerhet redan på
1820-talet. Den riktigt avgörande
väckelsen får han troligen genom
tidningen "Medborgaren". Åtminstone har
Götrek veterligen förbindelser med
den tidningens redaktör, Gustaf
Hjärta. Hos denne trycker han sin
första skrift, i vilken han med tydliga
revolutionära sympatier ger en för
övrigt saklig skildring av
julirevolutionen i Frankrike. Som fullfjädrad
saint-simonist framträder Götrek 1831
genom sin hos Lars Johan Hierta
tryckta: "Framtidens
religion, uppenbarad av
Saint-Simon", utgiven anonymt.
Den lilla 50-sidiga boken röjer stor
förtrogenhet med Saint-Simons idéer.
En så gott som fullständig förteckning
på hans samtliga skrifter, liksom på
en del av hans lärjungars, meddelas.
Boken är enligt företalet utgiven,
emedan de i Sverge förut publicerade
uppsatserna om samma ämne visat sig vara
dels ofullständiga, dels vilseledande.
I densamma lämnas en korrekt
framställning av Saint-Simons system.
Utläggningen är alltid i högsta grad
entusiastisk och ogrumlat troende, aldrig
kritisk. Ingen äldre eller nyare filosof
har, förklarar Götrek, så bestämt
framställt framåtskridandets idé som
Saint-Simon. Hans system bär
stämpeln av så mycken grundlighet, att det
bland alla filosofiska teorier onekligen
intager främsta rummet. Vid
fällandet av detta beundrande omdöme
tänker Götrek såsom tillhörande de
kristliga socialisternas talrika skara
icke minst på saint-simonismens av
lärofadern själv förkunnade anspråk
på att vara en förnyad och renad
kristendom. Han skildrar med glädje
hur "kärlekens religion" med
våldsam fart griper omkring sig i
Frankrike. Och han hoppas med tillförsikt,
att läran snart nog skall spridas till
Sverge, liksom till varje annat land,
till fasa endast för lättingarna. Ty
det sköna jordklotet är för gott att
endast vara "ett fideikommiss åt
lättingarna".
Efter Saint-Simon förklarar Götrek
det grundväsentliga felet hos de
dåvarande samhällsförhållandena ligga
däri, att ett ringa antal personer,
lättingarna, äro rikt lottade på
lyckans gåvor och privilegierade att
leva utan att göra något, under det
ett ofantligt stort antal
fattige, arbetarna, äro berövade
alla njutningar och dömda att bereda
överflöd åt de privilegierade, fastän
de knappast kunna med möda livnära
sig själva. Med arbetare förstås dels
"artister", som genom konsten
liva människorna, dels "lärde", som
med kunskaper upplysa dem, och dels
"industriidkare", som genom
näringsflit bereda samhället styrka och
bestånd. "Lättingarna" äro de
privilegierade klasserna, som leva i
sysslolöshet av räntor, hyror och
arrenden, begagna konstnären som sin
leksak, vetenskapsmannen som sin
räknemaskin och industriidkaren som
sin slav. De producera själva alldeles
intet, men fordra allt, och till sitt
skydd låta de staten betungas med en
oräknelig mängd "ämbetsmän",
som förtrycka, "soldater", som
förstöra, och "advokater", som
"chikanera" de olyckliga arbetarna.
Statens uppgift är att avskaffa
lättingarna och bereda de fattigaste och
talrikaste klasserna bildning, trevnad och
hittills förnekade borgerliga
rättigheter. Medlet att krossa lättjans
övermakt är borttagande av lättjans
orsak: arvsrättigheten. Först
måste arvsrätten avskaffas på
sidolinjen. Dylika arv tillfalla staten för att
av dem bilda en bank för arbetarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
