Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkovran och icke för räntevinst. Alla
andra arvtagare beläggas med en
arvsskatt, som gör övriga skatter onödiga.
Även alla andra företräden genom
födsel måste upphöra, kvinnorna ha
samma rätt som männen, alla barn ha lika
rätt till omvårdnad av staten,
uppfostras i av staten organiserade
uppfostringsanstalter, erhålla av staten
bidrag till det yrke, till vilket var och
en hänvisas av sina naturanlag. För
den skull stadgas som religionsbud:
"åt varje person enligt
dess förmåga, åt varje
förmåga enligt dess
verksamhet", varigenom privilegierna
upphävas och källorna till all obillig skillnad
i stånd och villkor förtorka. Genom
friheten för varje medborgare att
uppfostras enligt sin kallelse,
klasseras enligt sin förmåga och ersättas
enligt sin verksamhet utplånas
den brottslighet mot mänskligheten;
som ligger i den styrelseform, där man
tvingas till uppfostran emot
naturanlagen, där man orimligt klasseras
enligt den samhällsklass, i vilken
slumpen låtit en födas, samt där icke
förmågan utan lyckan får bestämma den lott
man i staten erhåller för att med sin
verksamhet vara nyttig.
För att visa, hur organiserandet av
det saint-simonistiska samhället,
speciellt i industriellt hänseende, skall
kunna gå för sig, drar Götrek upp en
intressant jämförelse med den militära
ordningen. Då nästan samma
anmärkningar nu framställas mot socialismens
samhälle som då mot
saint-simonismens, kan den jämförelsen vara på sin
plats även nu. När ordningens idéer
kunna tillämpas på ett militaristiskt
samhälle, d. v. s. på ett samhälle av
"förstörare", kunna de förvisso
än mer användas, anser Götrek, inom
ett industriellt samhälle, d. v. s. inom
ett samhälle av "produktörer".
Två eller tre tusen krigare,
utgörande ett regemente, kunna ju
klasseras, så att var individ inom
detsamma har sin bestämda funktion. Är
det då så orimligt att tänka sig ett
antal fredliga arbetare, utgörande ett
regemente, inom vilket samma
klassering äger rum; där varje arbetare
erhåller sitt verktyg liksom varje
soldat sitt vapen, där varje mästare har
sin verkstad och sitt manskap liksom
varje kapten har sitt batteri och sitt
kompani, där fälten, gruvorna,
bankinrättningarna tillhöra staten och av
densamma anförtros åt personer, som
äro skickligast att odla och sköta dem,
liksom krigsskepp, fästningar och
positioner anförtros åt dem som äro
skickligast att försvara dem? En gång
i tiden har det militära samhället varit
lika dåligt organiserat som nu det
industriella. Varje slottsägare var på
sitt slott i strid på liv och död
med sina grannar, plundrande de
förbifarande, på samma satt som nu
varje industriidkare är i sitt yrke i
en konkurrens på liv och
död med sina grannar,
industriidkarna, prejande förbrukarna så
ofta han kan. Man invänder: En
stat, konstruerad som innehavare
och utdelare av kapital, av
lantbruk och bergsbruk, av
manufakturetablissement, med ett ord av
verktyg för arbetet, står i strid med
människans naturliga känsla att äga
något, att besitta något, som tillhör
henne själv. Svaret lyder så: Hos
vem är behovet att äga något förenat
med den ädlaste njutningen, hos
artilleristen, som älskar sin kanon, hos
sjöofficeren, som älskar sitt skepp
(märk: sin kanon, sitt skepp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
