Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnödenheter, som för livets bibehållande
behövas, och av de medel (maskiner,
fabriker och verkstäder) varmedelst
dessa förnödenheter bliva åtkomliga.
Detta är den klass, som kallas
Bourgeois eller Bourgeoisie."
Den andra är: "De ingenting
ägandes klass, som är tvungen att sälja
sin arbetskraft till bourgeoisieklassen
endast för att erhålla levnadsbehoven.
Men då de båda parterna vid denna
handel ej äro till varandra i lika
ställning utan fördelarna alltid på
bourgeoisiens sida, så måste de ingenting
ägande foga sig efter de av
bourgeoisien föreslagna dåliga villkoren.
Denna av bourgeoisien beroende
klass kallas Proletariernas
klass eller Proletariatet."
Med fabrikssystemet har icke blott
arbetarnas läge blivit försämrat. "Den
hittillsvarande medelklassen, i
synnerhet den mindre hantverksmästaren,
har blivit alltmer ruinerad", säger
Götrek, och därmed är han inne på
Marx’ teori om medelklassernas
försvinnande eller nedsjunkande i
proletariatet. "Hantverkaren hör i själva
verket till proletariatet, men han söker
själv förvärva kapital för att
därigenom en gång i sin tur kunna begagna
sig av andras arbetskraft. Möjligheter
för en sådan utveckling finnas
visserligen, men så snart fabriksväsendet
tränger in på hantverksyrkenas
område och konkurrensen står i full blom,
så mörknar den utsikten, och
hantverkaren sjunker allt djupare som
proletarie".
Götrek drar sedan upp en
jämförelse mellan "proletarien" å ena
sidan, slaven och den livegne å
andra sidan.
Slaven är en gång för alla såld,
proletarien måste dagligen och
stundeligen själv sälja sig. Slaven är en enda
herres egendom och har i följd därav
en tryggad existens, så dålig den ock
må vara. Proletarien är hela
bourgeoisiklassens, ej en enda herres, slav
och har i följd därav icke någon
tryggad existens, alldenstund icke någon
köper hans arbetskraft, som icke
behöver den. Slaven befriar sig därigenom,
att av alla äganderättsförhållanden
endast slaveriets förhållande
avskaffas. Proletarien kan befrias endast
därigenom att äganderätten i
allmänhet avskaffas.
Den livegne har besittningsrätt över
ett stycke jord, således över ett
produktionsinstrument, emot en större
eller mindre avgift, utgörande en del av
avkastningen. Proletarien arbetar
även med produktionsinstrument, som
tillhöra en annan, som för hans arbete
avträder till honom en genom
konkurrensen bestämd större eller mindre
andel i produkten. Den livegne har en
tryggad existens, proletarien har det,
icke. Den livegne befrias antingen
därigenom att han frigives av sin
feodalherre, eller också därigenom att han
förjagar denne, och blir i förra fallet,
proletarie, i senare fallet
egendomsägare, således själv träder i
konkurrens och sluter sig till den
egendomsbesittande, privilegierade klassen.
Proletarien befrias endast därigenom
att all egendomsrätt, all konkurrens
och alla klasskillnader upphävas.
Som en följd av den industriella
utvecklingen växer proletariatet allt
hastigare i antal. Men ock i utarmning.
Till och med i de friaste stater, t. ex.
Förenta staterna, "går massornas
tilltagande nöd i jämnbredd med
fortskridandet". Proletariatet ökas i antal
och nöd, så att hela
samhällsbyggnaden hotas. Klyftan mellan de tvenne
stora samhällsklasserna ökas. "De
båda stora samhällsklasserna, bourgeoisie
och proletariat, skola i anseende till
deras olika samhällsställning och
intressen förr eller senare ställa sig som
tvenne fientliga makter mot varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
