Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
TIDEN
Christian Holterman Knudsen.
Av LUDVIG MEYER. (Tör ’’DET 20:DE AAHUNDREDE" och "TIDÉN".)
(Till norska arbetarepartiets 25-års-jubileum, den 22 aug. 1912.)
Jag vet ingen annan, som kommer
så nära det de gamle kallade "en vis".
Man känner ofta behov att sätta sig
vid Christian Holtermans fötter för
att hämta visdom och bli en bättre
människa.
Han är rätt-fram som en linje. Det
har aldrig fallit honom in att krydda
sina tankar, att anrätta dem med
grönsaker och servera dem på
blomster-klätt bord för att de skulle smaka
riktigt gott.
Det kunde ändå finnas anledning
tänka, att en personlighet som han
måste väcka uppmärksamhet, så snart
han reser sig för att säga sin mening.
Ty han är en man med verkliga
insikter och med sunt, pålitligt omdöme.
På de områden där han är hemma vet
jag ingen bättre att rådföra mig med.
Hans uppfattning är genomtänkt oeh
väl motiverad, och hans synpunkter ha
alltid sitt fäste i hans utpräglade och
sympatiska personlighet. Det finns i
själva verket knappt någon post i vårt
offentliga liv, som han icke skulle
sköta med duglighet.
Men även vi som hålla av honom
måste erkänna, att han icke hör till de
talare, vilka i allmänhet fängsla sina
åhörare. Och skulden är långt ifrån
enbart åhörarnas.
Han kan vara angenäm och
underhållande att sitta med på tu man hand.
Han livar upp med sitt ljusa,
vinnande leende, han har ett gott hjärtas
varsamma takt, hans ord äro klara och
falla kort och träffande.
Men så börjar han plötsligt hålla
föredrag. Och på ett ögonblick är
luften fylld med ett mörkt askregn, som
tyckes komma att vara till dagarnas
ända.
Förklaringen måste vara den, att
ännu hänger hos honom för mycket
kvar från de år, då han var helt upp-
tagen med att plöja jord, i vilken ännu
aldrig plog gått fram. Och att han
själv är för mycket byggmästare och
för välvillig att kunna stanna vid att
bara klandra andras arbete. Hans
bästa förmåga skulle först träda fram
i dagen, om det vore han själv som
skulle timra huset.
Det är otvivelaktigt detta hans tals
askregn som vållar att personer, vilka
icke dela hans tro, ha så svårt att få
den rätta synen på honom, och att
hans inflytande i stadsfullmäktige och
storting bli långt mindre än det borde
vara. Men denna brist är i allt fall
intet väsentligt hos honom. Ty den
gnager icke på roten till någon av hans
många lysande egenskaper.
Det ger en säregen känsla av
grundmurad trygghet att möta en
personlighet sådan som Chr. H. Knudsen. Det
måste vara detta som de gamle menat
med visdom. Gott förstånd och insikt
räcker icke fram till detta. Det
kräves hjärtelag parat med klokhet och
gemyt parat med karaktär. Chr.
Holterman Knudsen äger allt detta i en
sällsynt harmonisk sammansättning.
Jag mötte honom som hastigast
häromdagen. Han strålade i kapp med
den klara, friska försommar-morgonen.
Han hade blivit yngre sedan sist. Det
var icke möjligt att tänka sig att detta
var en man, som närmade sig de 70.
Det var ett barns skuldlöshet över
honom, en strålglans som om han var
själva Det Goda Samvetet. Det är
väl när allt kommer omkring detta
som är den djupa hemligheten i hans
visdom: att han aldrig haft något att
dölja.
Vi, som känna honom, veta att det
aldrig förekommit en oridderlig
handling i hans liv. Han oeh hans hustru
kunna se tillbaka på ett långt och
trofast och obrutet kamratskap. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
