Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
TIDÉN
aktligen heller icke på religionslärarens
förmåga att "dana karaktärer". Desto mer
håller han på lärarens plikt att icke ljuga
och på hans rätt att slippa ljuga. Han hör
till de icke få kulturradikaler, som en gång
menat att religionsundervisningen bör helt
utstrykas ur skolans schema men som nu i
stället hävda kravet på objektiv
undervisning o m religion. Utgångspunkten för hans
utredning är den därtill syftande motionen
av Knut Kjellberg vid 1911 års riksdag,
vilken avslogs med förkrossande majoritet.
Särskilt briljant är hans uppvisande av
tomheten i den av Fridtjuv Berg med stor
pondus framförda kritiken av en objektiv
religionsundervisning. Förf. visar övertygande,
att den prisade djupsinnigheten i den
Bergska uppfattningen reducerar sig till
meningslösheter och självmotsägelser. Han
finner en objektiv undervisning om religion lika
möjlig som önskvärd och framkastar den
tanken — värd synnerligt beaktande! — att
denna undervisning skulle bli värdefullare,
om den icke uppträdde som ett särskilt
läroämne, utan inarbetades i den historiska och
etnografiska kursen.
Boken förtjänar att uppmärksammas
särskilt inom kulturradikala kretsar av
liberalismen — om det finns några sådana kvar —
ty all sannolikhet talar för att samma
Bergska uppfattning, som här är föremål för
granskning, kommer att sätta sin stämpel på
den stora skolreformen, om icke alla krafter
mobiliseras. I den mobiliseringen kan
Forssells arbete göra goda tjänster, skrivet som
det är med obestridlig talang. Sannerligen
behöver icke denna stridsskrift vinna läsare
i de kretsar, som fångats av "pedagogiska"
motiv för att låta allt det gamla i det
väsentliga bestå. De politiska konjunkturerna
äro just nu olycksbådande. Politiskt har det
ju skett ett genombrott — men kulturellt?
G. Aschaffenburg. Bro, 11 e t och dess
bekämpande, översättning jämte
bearbetning efter svenska förhållanden av Olof
Kinberg och Julia Kinberg. .
Albert Bonniers förlag.. Stockholm. 1911.
322 s. Kr. 6:—.
En reform, av själva, grundvalarna .för
strafflag, sfraffrättsproeedur och
straffverkställighet står sannolikt för dörren i alla
kulturländer.. Även på detta område,
förbereder sig en omvälvning, som förut drabbat
så många områden, omvälvningen från
traditionellt till rationellt handlande, från
åtgärder på känn till åtgärder fotade på
vetenskaplig forskning. Den anda, som
överallt reser kravet på en genomgripande
strafflagsreform, är i grunden densamma, som
förut format .den moderna tekniken:
naturföreteelsernas betvingande på grundvalen av
ingående kännedom om deras lagar.
Medan vi här i Sverge vänta på den
kommande strafflagsreformen, gör allmänheten
klokt i att inhämta åtminstone
huvudresultaten av kriminalforskningen. Ty
kriminaliteten är ieke en fråga mellan poliser,
fångvaktare och förbrytare, den är tvärtom en
den stora allmänhetens fråga.
Kriminaliteten är en social sjukdomsföreteelse, som
angår hela samhällsorganismen, sannerligen
värd större uppmärksamhet än som brukar
komma den till del.
Med synnerlig tillfredsställelse måste man
därför hälsa översättningen av ett så
alltigenom vederhäftigt och trots sakrikedomens
tyngd nästan "spännande" arbete sc:n
Aschaffenburgs ’’Brottet och dess
bekämpande", som med nödiga bearbetningar för
svenska förhållanden överflyttats till
svenska av drr Olov och Julia Kinberg och
införlivats med den Bonnierska serien
"Vetenskap och bildning". I denna serie av
överhuvud taget betydande verk — dess
grundfel i billighetsböekernas tidevarv är
prisläget! — intager Aschaffenburgs arbete en
rangplats.
För dem, som icke äga någon vidare
känning med modern kriminalistisk litteratur —
och till dem höra väl förutom anmälaren det
överväldigande flertalet läsare — uppenbarar
detta arbete slående och tankeeggande, att
brottet ieke blott förtjänar straff utan även
studium, ja, att det senare är
förutsättningen för att det förra skall göra avsedd
verkan. Är ett sådant studium möjligt i den
utsträckning att praktiskt värdefulla
slutsatser därur kunna dragas? Ja,
huvudintrycket av det föreliggande arbetet är att
kriminalforskningen redan fortskridit så långt,
att man kan-börja känna fast _mark under
fötterna i kriminalpolitiken.
Ett rationellt bekämpande av brottet
måste ju utgå från brottslighetens orsaker. Åt
undersökningen av de faktorer, som påverka,
kriminaliteten, är den större delen av
Aschaffenburgs framställning ägnad. Han gruppe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
