Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
att slippa oro under kriget. * Giolitti, som
ännu i går drog i fält med klerikalerna mot
socialisterna, har i dag förbundit sig med
socialisterna om en motsatt politik. Men
säkerligen hacle inte Giolittis försök att
upptaga socialister i sin regering, Turati 1903
och Bissolati 1911, till ändamål att bereda
socialismen inflytande i regeringen. Det har
emellertid varit nära däran, att socialisten
Bissolati blivit medlem av en monarkisk
regering, som i följd av en "historisk
fatali-tet" tvingats börja ett erövringskrig.
För en man som Giolotti, som intrigerat
. hela sitt liv och som saknar varje spår av
idealitet, spela de politiska motsägelserna
inte samma roll som för andra. För honom
är alltsammans blott ett politiskt
hasardspel. *
Partikriseii i Italien. Mot
upplösning — eller fram mot inre
konsolidering?
Enigheten i det väsentliga, i aktion
oeh grundåskådning, är
socialdemokratins styrka. Därför hälsar hela
Inter-nationalen med glädje varje bud om
att det splittrade enats till gemensam
kamp, med sorg vart bud om
splittring och inbördes kamp. Mot
bakgrunden av den tyska valsegern, det
engelska proletariatets vaknande till
socialistiskt medvetande teckna sig
desto mörkare den tscheekiska
separa-tismen, inbördesfejden inom Rysslands
socialdemokrati och’ nu senast det
italienska partiets klyvning.
Högerreformismen utesluten — ett
nytt socialistiskt parti bildat, det blev
facit av generaluppgörelsen på
partidagen i Reggio Emilia.
Internationa-len har att finna sig till rätta med
dessa fakta, klargöra deras innebörd
och taga lärdom av vårt senaste
"varnande exempel". Närmast ligger då
att höra de i brytningen intresserade
parterna själva utveckla hur de se vad
som förefallit, till orsaker som till
verkningar. Material till en sådan be-
* Vilket löfte nu också realiserats så till
vida, att män över 25 år, som icke äro
vanfrejdade eller imderstödstagare, erhålla
rösträtt. De som uppfylla vissa bildnings- eller
förmögenhetskvalifikationer erhålla rösträtt
vid 21 års ålder.
E e d: s an m.
251
lysning föreligger nu. INeueZeit
(n :r 43) utvecklar OdaOlberg den
segrande revolutionära fraktionens
synpunkter. I Sozialistisehe
Monatshefte (haft. 15) skriver
de utstöttes och det nya partiets
huvudman Bissolati om läget, såsom
högerreformismen ser det. En
sammanställning av bägge dessa
framställningar bör ju ge en någorlunda
tillförlitlig bild av förhållanden och
uppfattningar. Vi låta först den anklagade
och dömde komma till ordet.
Brytningen är för Bissolati blott den
akuta formen av den konflikt mellan
refor–mister oeh revolutionära, som uppträdde
redan på kongressen 1902, liksom heller icke
reformismens uppdelning är något nytt utan
skedde redan i Milano 1910.
Högerreformismen karaktäriseras som den logiska utveck
lingen av den reformistiska tendensen,
medan vänsterreformismen innebär ett
närmande till de revolutionära, ej i uppfattning
men i stämningar och hållning. I Reggio
följde endast den formella skilsmässan
mellan två helt olika uppfattningar och
metoder. Skilsmässans impulser voro två: kriffet
och kungabesöket.
Mot kriget voro samtliga socialister
motståndare, fastän motståndet tagit sig
mycket olika uttryck. Högerreformismen har
icke stannat vid principiell opposition utan
sett saken realt, medgivit att det existerar
en Tripolisfråga, att andra makter måste
förhindras att ockupera libyska kusten, att
det kunde bli nödvändigt att med tvång
förmå Turkiet att icke hindra den italienska
handelns inträngande. Men Tripolisfrågan
borde ha lösts utan militär ockupation, i
varje fall var annexionsförklaringen ett
svårt missgrepp, då Italien kunnat i yttersta
fall nöja sig med överhöghet à la Englands
i Egypten. Men trots allt detta har man
anklagat högerreformismen för att försvara
kriget oeh gynna den nationalistiska
rörelsen. (Trots allt detta, ja!) I själva verket
var det tvärtom. Om partiet hade understött
den art av motstånd, som högerreformismen
företrädde, vilket icke kränkte
nationalkänslan, så hade partiet kunnat få inflytande på
den allmänna meningen och på krigets gång.
Revolutionärernas och vänsterreformisternas
hållning däremot hade endast till effekt
partiets isolering och förminskat inflytande. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
