Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
TIDEN
formismens logiska utveckling. Den
praktiska skillnaden mellan bägge flyglarna är
ju stor nog, men det är svårt att vederlägga,
att argumenten för" ministerialismen gälla
varje regering och att det alltså är
höger-reformismen som har logiken på sin sida.
Ty den grundläggande tanken är dock den,
att de verkliga maktförskjutningarna
försiggå i regering och parlament. I denna tro
ligger reformismens moraliska
rättfärdig a n d e och intellektuella
villfarelse. Turati uppfordrade för
övrigt partidagen att döma över olikheten
i praxis, ej över de teoretiska principerna,
enär eljes vänsterreformisterna i stället för
att utesluta andra riskerade att själva
uteslutas. A^änsterrefonnismens närmaste uppgift
blir att revidera sina principer om de icke
vilja förtjäna högerftygelns hånfulla
medlidande med deras "offer utan nytta av
konsekvens och politisk värdighet". Som exempel
på denna riktnings osäkra hållning pekar
Ölberg på deras partidagstaktik: att vilja
vara mer revolutionära än re v
o-1 u t i o v ä r e r n a. Så förslaget från
vänster-reformistiskt håll att utvidga alliansförbudet
i Lerdas resolution till att även gälla alla
stickval och alla kommunalval, utan hänsyn
till de lokala olikheterna.
Den revolutionära, segrande fraktionens
uppfattning var som bekant uttryckt i
resolutionen Lerda, ur vilken må anföras:
"Partidagen förklarar––––––-, i det den
proklamerar partidisciplinens nödvändighet
och avskaffande av parlamentsfraktionens
autonomi, det vara med socialismens
grundsatser, metoder och mål oförenligt, att de
medlemmar fortfarande tillhöra partiet, som
företräda socialisternas deltagande i
regeringen och klassernas samarbete eller som
uttalat sin anslutning till det pågående
kolonialkriget. Partidagen betraktar vidare
varje understöd åt ett kabinett som
stridande mot socialismens förutsättningar och
proletariatets intresse, betonar partiets
antimo-narkiska karaktär och fastställer, att vid
parlamentsvalen alla allianser äro att
avböja, såsom en logisk konsekvens av
klasskampens begrepp, som icke vet av någon
intressesolidaritet mellan härskande och
underkuvad klass, och beslutar att i alla
valkretsar uppställa partikandidater, som måste
ha varit partimedlemmar åtminstone sedan
fem år. Åt partistyrelsen förbehålles att
avgöra taktiken vid stickval."
Även inom den revolutionära fraktionen
förekommo symptom av förvirring, såsom
framgår av redogörelsen för det tragikomiska
intermessot vid partidagens slut, då
frimurarorden kom på tal, en fråga som
periodiskt plägar uppträda inom det italienska
partiet. Åtskilliga socialister tillhöra
frimurarorden, men bland dem försvinnande få.
arbetare. Ölberg ser häri förklaringen till
den rådande animositeten mot frimurarorden
och till att frågan om en socialist kan vara
frimurare överhuvud spelar någon roll.
Frågan har en gång bejakats genom referendum.
Nu kom den åter upp i Reggio. Efter den
revolutionära segern och partistyrelsevalet, vid
vilket uteslutande revolutionärer valdes,bland
dem flere frimurare,särskilt Lerda att nämna,
framlades en besynnerlig resolution om eller
mot frimurarorden på initiativ av några
vänsterreformister. Det underbara
dokumentet talar i början om "de politiska och
moraliska grunder, som uppenbart förbjuda en
socialist att tillhöra frimurarorden",
betecknar orden som "ett bakslugt medel att lista
sig in i arbetareklassen", men slutar med
att ansluta sig till referendums utslag om
rätten att tillhöra orden! Detta aktstycke hade
även några revolutionära undertecknat, bl. a.
en av den nya partistyrelsen. Resolutionen
antogs också. Härmed visade den segerrika,
fraktionen, att den till den grad saknade
inre disciplin och politisk takt, att den
några timmar efter segern utvisade ur
partiet den partivän, under vars namn segern
vunnits. Giovanni Lerda, som man gjort
allt för att få- som chefredaktör för Avanti,
och som nyss valts till partiets politiska
sekreterare, tillkännagav omedelbart sitt utträde
ur partiet. Den bestörta partidagen beslöt
då med alla röster mot en att betrakta
denna förklaring som icke avgiven, varmed
den ju berövade resolutionens inledning all
mening och totalt desavouerade den.
Hur skola förhållandena nu utveckla sig?
Oda Ölberg förklarar, att den nya
partistyrelsen har sig ett jättearbete förelagt:
närmast måste hela rörelsen reorganiseras på
grundval av partidagsbesluten. Ansvarsfull
är också den nya ledningens hållning till
’•’arbetets konfederation".
Högerreformismens hopp att alla fackföreningsmännen
skulle övergå till densamma har icke upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
