Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
ka, den hör med på det industriella
framstegets fest. Nästa gång, i
Köpenhamn 1901, komma vi svenskar
från den konferens i Malmö, där den
politiska storstrejken 1902 först tog
fastare form. Nu gällde det stöd i en
förestående politisk kris,
där’arbetarna måste göra en insats på skarpaste
allvar, om de ej ville finna sig i
fortsatt rättslöshet. Och slutligen i
Kristiania 1907 ställdes demonstrativt
endräktsviljan och det goda, orubbade
samförståndet mellan de tre ländernas
arbetare upp mot de borgerliga
klyvningarna och misstämningarna från
1905. Och det var på samma gång
en stark fläkt av Internationalen som
där svepte in; en mängd ombud i
Kristiania kommo direkt från den stora
mönstringen i Stuttgart, med dess
ny-utklarade kamplinjer mot kapitalism
och militarism.
Det vore alldeles orätt att säga att
detta senare skede blivit övervägande
politiskt, ty alltjämt har
fackföreningsfolket som sådant ställt
lejonparten av deltagarna i de skandinaviska
kongresserna. Men med rörelsens
hastigt stigande politiska makt har den
sidan mer än i början också fått sin
plats med. Där stöter man dock, så
snart man går utanför de generella,
principiella uttalandena, mot den
vansklighet som gör att även
Internationalen i regel avhåller sig från
att dekretera taktik för den
socialistiska framryckningen — de skilda
förutsättningarna betinga i vissa stycken
ett olika uppträdande. Det var en tid
i vår rörelses början då åtskilliga av
oss svenskar hade svårt att smälta
våra danska vänners "fruktbärande
samverkan" med den dåvarande
vänstern för att bryta högerväldet.
Saken var helt enkelt att vi ännu stodo
i det skede, då ett utskiljande av
socialdemokratin från den förra
vänstermassan var det första nödvändiga,
medan danskarna gjort undan detta
och kunde, utan fara för att röras
ihop-igen, börja använda motståndarnas
splittring till arbetarklassens bästa.
Men självklart hade det varit oriktigt
om den ena eller andra velat
doktrinärt tvinga sin taktik in på andra
förhållanden.
Då är det helt annan kraft i
likformighetskravet på det fackliga
området. I en så pass likartad ekonomisk
utveckling borde knappt finnas plats
för nämnvärda skiljaktigheter i
facklig organisation och strategi de tre
länderna emellan. Men därför är
också samarbetet på detta fält desto
viktigare, när även detaljlärdomar, som
erfarenheten på ett håll givit, böra
kunna upptagas och tillgodogöras från
Bergen till Stockholm, från Slesvig till
Lappland.
Det är då att hoppas att det skall
komma något verkligt ut av den
debatt om "arbetarrörelsens
organisationsformer och taktik", som med
inledning från vart lands främste män
på det fackliga området står som en
huvudpunkt på den nu förestående
Stockholmskongressens dagordning.
Efter de senare årens erfarenheter
böra vi där ha åtskilligt att säga
varandra, både från det land där man
undvikit storbatalj och från dem där
sådan påtvungits arbetarna. Vi ha ju
även haft efterdyningar här i Norden
av den svaghetens och hopplöshetens
taktik, som sökt sätta det
individuella våldet i system under namn av
sabotage; det vill då till att
kongressen klart och energiskt varnar för
detta slags olycksbringande irrvägar.
Kunde den också så visst komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
