Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
vara det politiska herraväldet. Erövring av
den politiska makten är socialismens
förutsättning. Nu gäller att närmare betrakta
metoderna och betingelserna för denna
politiska revolution. Varför har
arbetareklassen, trots sin numeriska överlägsenhet och
sin ekonomiska betydelse, ännu icke kunnat
erövra herraväldet? Emedan många andra
maktfaktorer här komma i fråga. Den
första av dessa maktfaktorer är den härskande
minoritetens andliga
överlägsenhet. Andlig makt är den väldigaste
makten i människans värld. Den andra och
viktigaste maktfaktorn är den härskande
klassens fasta organisation,
statsmakten, framträdande i byråkrati,
polis och militär. Den blir till sist den enda
grundvalen för dess herravälde, och vill
proletariatet erövra herraväldet måste det
intaga denna fästning, som den besittande
klassen förskansat sig i. Proletariatets
kamp är icke en enkel kamp med bourgeoisin
o m statsmakten, utan en kamp mot
statsmakten. Den sociala revolutionens problem
lyder i kort sammanfattning: stegring av
proletariatets makt därhän, att den är
överlägsen statens makt; och innehållet i
denna revolution är
förintandet och upplösningen av statens
maktmedel genom
proletariatets maktmedel.
Proletariatets makt består dels i dess
antal och dess ekonomiska betydelse, faktorer
som äro oberoende av vår verksamhet, dels
i de två maktfaktorer, vilkas stegring är
hela arbetarerörelsens mål: vetande och
organisation. Vetandet är i sin första,
enklaste form klassmedvetande, som stegras
till klar insikt i klasskampens väsen och
den kapitalistiska utvecklingen, varigenom
arbetaren frigöres ur beroendet av
bourgeoisin. Dagshistorien vittnar om i vad mån
proletariatets förtrupp redan överträffar den
härskande klassen i , andligt hänseende. —
Organisationen sammanfogar de förut
splittrade individerna till en enhet,
sammanhållen av disciplinens bindemedel.
Organisationen är proletariatets mäktigaste vapen. Den
väldiga makt, som den härskande minoriteten
besitter genom sin fasta organisation, kan
blott besegras genom majoritetens ännu
väldigare organisationsmakt.
Genom ständig tillväxt av dessa faktorer
stegras proletariatets makt utöver den här-
T1DEN
skande klassens; först därmed äro
betingelserna för den sociala revolutionen givna.
Eevolutionen är avslutningen på en djupt
ingripande omvandlingsprocess, som
fullständigt omvälver den utsugna folkmassans
karaktär och väsen. Massornas organisation
oeh medvetenhet utgör det väsentliga,
kärnan i socialismen. Den kapitalistiska
statens herravälde blir allt mer ett tomt
äggskal, som spränges. Är än denna
sprängning ett nog så väldigt arbete, det
väsentliga utgöres dock av den proletariska
organismens växt, utbildningen av den för
segern nödiga makten hos arbetareklassen.
Illusionen att parlamentariskt erövra
herraväldet vilar på grundtanken, att
parlamentet är lagstiftningens viktigaste organ.
Raka vägen till makten vore den
politiskt-parlamentariska kampen, om
parlamentarism och demokrati härska. Men
dessa betingelser äro ingenstädes för handen
och minst i Tyskland. De måste först
skapas genom författningsstrider. Där stora
massor redan äro vunna men de nödiga
politiska rättigheterna fela, där ligger
tyngdpunkten ej i kampen medels förefintliga
rättigheter utan i kampen o m politiska
rättigheter.
Detta är ingen tillfällighet. Bristen på
författningsenliga grundvalar för ett
folkvälde är den nödvändiga formen av
kapitalherravälde i ett land med högt utvecklad
arbetarrörelse. Författningen uttrycker
maktförhållandet mellan klasserna. Hittills har
ingen av de båda klasserna kunnat föra sina
starkaste maktmedel i fält. Militärmakten
har den härskande klassen aldrig kunnat
använda i den parlamentariska kampen
utan-måst dådlöst åse, hur proletariatet ständigt
stegrat sin makt. Däri ligger den
parlamentariska kampmetodens historiska betydelse
under den tid, då det ännu svaga
proletariatet befann sig i sitt första uppstigande. EJ
heller proletariatet har använt sina starkaste,
maktmedel: varken sin betydelse i
produktionsprocessen eller sin väldiga
organisationsmakt. Hittills ha striderna blott varit
förpostfäktningar; i kommande strider skola
bägge klasserna tvingas använda sina
skarpaste vapen: utan att de mäta
sig-med varandra är ingen
avgörande maktförskjutning möjlig.
Den härskande klassen skall försöka att med"
blodigt våld slå ned arbetarerörelsen. Pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
