Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
28t
letariatet skall gripa till massaktioner,
fortskridande från möten till
gatudemonstrationer och till den mäktigaste form av
massstrejk.
Denna kamp måste alltid uppflamma på
nytt, även om viloperioder inträda.
Regeringen kan icke lugnt tolerera politiska
rättigheter, som ge massorna en avgörande
maktställning; å andra sidan kunna ej massorna
slå sig till ro, förrän de ha nyckeln till
statsmakten i sina händer. Kampen upphör först,
då som slutresultat den statliga
organisationen fullständigt förstörts.
Majoritetens organisation har då
bevisat sin överlägsenhet
därigenom att d en-förintat den
härskande minoritetens
organisation.
Detta mål uppnås blott genom att
massstriderna tillika. utöva ett djupt inflytande
på och omvandla proletariatet själv.
Massaktionen rycker upp andarna; händelsernas
raska lopp följes med uppmärksamhet av
den, som eljes inskränker sig till en
valsedels avlämnande vart femte år. De
deltagande få sina samhälleliga insikter och sin
politiska skarpblick mer skärpta på dagar
än eljes på år. Kampens höga fordringar
frambringa själva genom praxis de medel,
som behövas. Med stridernas utveckling
stiger proletariatets mognad, som ger det
förmåga av större, svårare strider.
Detta gäller även om organisationen, ehuru
motsatsen ofta påstås. Man befarar
organisationens förintande; därav den avvisande
hållningen hos dem, vilkas hela verksamhet
består i att leda nutida proletäriska
organisationer. Men proletariatets organisation
ar ej att förväxla med formen på de
nuvarande organisationerna och förbunden. O
r-ganisationens väsen är något
psykiskt, är den fullständiga
omvälvningen av proletärens
karaktär. Detta väsentliga kan ej
krossas av några våldsåtgärd er, lika litet som
socialismen träffades av socialistlagen.
Tvärtom blir organisationen i hög grad stärkt
genom masstriderna, hundratusentals
arbetare ryckas upp, ideologiska differenser, som
spela en stor roll i dagsstriderna, försvinna
och klassmedvetandet bryter sig
oemotståndligt igenom. Tillika stegras organisationens
inre fasthet, disciplinen blir fast som stål,
emedan den måste bli det. Genom själva
striderna stegras proletariatets nu ännu
otillräckliga makt så högt som kräves
förherraväldet.
Den härskande klassen är icke hjälpt,
med armén, vilken visserligen ej genast
vägrar göra tjänst: den järnhårda disciplinen
tillbakatränger liksom mekaniskt allt annat..
Men disciplinen håller icke i längden.
Ingenting förstör disciplinen så säkert som den,,
upprepade, ett par gånger realiserade,
uppmaningen att skjuta på de egna
klassbröderna, om de fredligt församla sig eller draga,
omkring. Just för att hålla disciplinen
oantastad i händelse av revolution har
junkerregeringen i Tyskland så mycket som
möjligt undvikit att vid strejker använda
militär. Det är väl uttänkt men bringar ingen
räddning. Militären är som ett glänsande
svärd, som bjuder respekt och kan slå svåra
sår men som börjar bli odugligt, så snart det
brukas. Därmed står den härskande klassen
värnlös. Vid slutet av revolutionsprocessen,
står hela det arbetande folket som en
högtor-ganiserad, sitt eget öde medvetet
bestämmande, för härskande duglig massa, som kan
gå att taga produktionens organisation i sin.
hand.
Kautskys artikelserie "Die Aktion
der-Masse" (N. Z. okt. 1911), otvivelaktigt
tillkommen med anledning av diskussionen
inom partiet om massaktioner, känner blott två.
aktionsformer, den hittillsvarande, förd
av-den organiserade kärntruppen, samt den
stora organiserade massans, ’ ’gatans’’ aktion..
För Kautsky är det fråga om huruvida den
senare ännu har någon viktig roll att spela..
Men i de sista årens diskussion har det
aldrig gällt denna motsats, vare sig den ena
eller den andra av dessa aktionsformer
utan-en tredje: en bestämd ny form för
de organiserade
arbetarnasuppträdande, påtvingad det
klassmedvetna proletariatet av den moderna
kapitalismens utveckling. Då vi tala om
massaktion mena vi därmed en utomparlamentarisk
politisk verksamhet av den organiserade
arbetarklassen, varvid den inverkar direkt på_
politiken i stället för genom representanter.
Den betyder icke "gatans" aktion; även
om-gatudemonstrationen är en av dess former,,
så är just dess starkaste form, masstrejken,.
att genomföra med tomma gator. De
fack–liga striderna, vari massorna själva
uppträda, bilda, så snart de frambringa stora po–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
