Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
TIDÉN
litiska verkningar, av sig själva en
övergång till dessa politiska massaktioner. I
praktiken är det alltså helt enkelt fråga om
en utvidgning av de proletäriska
organisationernas verksamhetsfält.
Dessa massaktioner stå i skarpast
tänkbara motsats till de tidigare folkrörelser,
Kautsky undersöker. Tidigare kunde
folkmakten i«ke uppbyggas stadigt och säkert;
den sköt upp i ett ögonblicks våldsamma
eruption och avskuddade den gamla
förtryekar-makten för att sedan upplösas och
underordna sig en ny förtryckarmakt. Avskaffandet
av allt klassvälde är blott möjligt genom
att den blivande folkmakten småningom och
orubbligt uppbygges tills den genom sin
tyngd helt enkelt krossar bourgeoisins
statsmakt och upplöser den i intet.
Därmed är icke Kautskys undersökning
•överflödig. Kautsky påvisar med rätta, att
parlamentarisk och facklig rörelse i stället
för att göra direkta massaktioner
överflödiga, fastmer först rätt realiserar deras
betingelser. Men det sätt, varpå Kautsky
genomför denna undersökning, framkallar
allvarliga betänkligheter. Redan resultatet
visar på brister. Massan verkar ibland
revolutionärt, ibland reaktionärt, än nyttigt,
¾n skadligt. Man kan icke räkna på något
bestämt, allt är osäkert. Resultatet är alltså
inget resultat. Orsaken? Kautsky har
lämnat sin marxistiska rustning hemma och
därför kommer han icke till något resultat.
Ingenstädes talar han om massornas speciella
klasskaraktär; blott det oväsentliga
psykologiska momentet belyses, men det
väsentliga, det ekonomiska momentet lämnas utan
avseende. Trasproletariatets, småborgarnas,
de moderna löuarbetarnas, böndernas aktioner
äro alla olika och kunna blott förstås ur
deras klassläge. Rör nian ihop alltsammans
som "Aktion der Masse" så kan därur blott
uppstå ett virrvarr, som är motsatsen till
klarhet. Samma brist vid bedömande av de
moderna massaktionerna. Här förbises den
huvudsakliga skillnaden mot förr, de
moderna massornas helt olika
klassammansättning. Även oorganiserade
massor måste nu för tiden uppträda helt
annorlunda än förr, ty de skilja sig från
föregående massor som proletäriska från
borgerliga massor. Gentemot denna
olikhet blir motsatsen mellan organiserade
•och oorganiserade massor visserligen ej be-
tydelselös men dock en bisak. Det är för
övrigt icke uteslutet, att vissa icke
organiserade massor, arbetare hos stat eller truster,
där organisationen har sin svårighet, skulle
kunna spela en ännu större roll vid
massaktionerna än de nu organiserade. Ty deras
klassläge verkar, att de blixtsnabbt fatta
och kunna använda organisationens och den
socialistiska klasskampens läror. Vid
massaktionen försvinner den skenbart så stora
motsatsen mellan organiserade och
oorganiserade.
Helt annorlunda den bild, som framgår ur
Kautskys framställning. Arbetarrörelsen
har helt enkelt att fortsätta med
hittillsvarande praxis — tills på en gång en väldig
massresning måhända kastar den härskande
regimen över ända. Detta är teorin om
masstrejken som en revolutionär akt för en
gång, bestämd att med ett slag slå ned det
kapitalistiska herraväldet, teorin om det
aktionslösa avvaktandet —
aktionslös i den meningen att man passivt
låter massaktionerna komma i stället för att
aktivt i rätta ögonblicket framkalla dem.
I motsats till vår lära om
proletariatets revolutionära aktivitet
väntar denna den passiva
radikalismen ingen omvälvning genom proletariatets
medvetna verksamhet, överensstämmande
med revisionismen i att vår medvetna
verksamhet uttömmes i parlamentarisk och
facklig kamp — icke underligt därför att dess
praxis närmar sig revisionistisk taktik! —
skiljer den sig därifrån genom sitt
förutseende av revolutionära utbrott som
katastrofer, som göra kål på kapitalismen utan vårt
åtgörande. Det är katastrofteorin i en form
som vi hittills blott känt till som borgerligt
missförstånd, nu avancerad till partilära.
Den taktik, som vi betrakta som riktig,
är för resten redan partiets taktik,
praktisk realiserad i massdemonstrationerna.
Teoretiskt har partiet redan erkänt den i
Jcnaresolutionen om masstrejken. Då vi
emellanåt tala om en ny taktik, så är det
icke i meningen av nya grundsatser eller
åtgärder att föreslå utan för att bringa teore
tisk insikt över det som faktiskt
föregår. Proletariatets taktik håller redan
på att omvälva sig eller bättre utvidga sig
med mäktigare kampmedel. Ti måste
emellertid utbreda klarhet över att denna
situation icke är tillfällig utan den normala för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
