Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
283
kapitalismens sista period, att
massaktionerna hittills blott äro inledningen till en period
av revolutionära klasstrider, i vilka
proletariatet i stället för att passivt avvakta
katastrofer utifrån måste själv i ständigt
angrepp, i" offrande arbete. upplägga sin makt
och sin frihet. Det är den "nya taktiken",
som man med full rätt kan kalla den
naturliga utvecklingen av den gamla taktiken åt
det positiva hållet.
’ Klart är, att objektet för
författningsstriderna, de politiska grundrättigheterna, blott
är kampens yttre form, medan dess
väsentliga innehåll består däri, att klasserna
föra sina maktmedel i fält och att var och en
söker förinta motståndarens. Denna kamp
kan även uppstå av andra anledningar, bland
vilka krigsfaran ärfden viktigaste.
Emellanåt möter man den åsikten, att det
icke äj’ fråga om en ren fara, ty krigen
äro revolutionernas banbrytare. Tvivelsutan
riktigt och därför har den revolutionärt
sinnade arbetarklassen varit fredens starkaste
värn under de sista decennierna. Men därav
följer ej, att vi i hemlighet skulle framönska
kriget. Proletariatet kan besegra den
härskande klassen även utan krig, och blott den
som betvivlar proletariatets självständiga
aktionsduglighet kan i kriget se
revolutionens nödvändiga betingelse. Det är
alldeles tvärtom. Imperialismen kan kasta de
regerande in i ett krig, som de alls icke
direkt ha velat, och för arbetarklassen betyder
kriget det värsta av allt ont. Det som
måste sysselsätta arbetarklassens tankar ar
icke: hur blir det efter kriget? utan hur
skola vi förhindra kriget?
Kautsky har behandlat denna högviktiga
taktikfråga i förra årets majartikel ’ ’Krig
och fred",* där han bl. a. uttalar sig mot
möjligheten att förhindra krig genom
massstrejk, då hela befolkningen fruktar en
fientlig invasion. I denna framställning har
det sociala livets mäktigaste realitet,
klasserna, alldeles försvunnit; proletärer,
kapitalister, småborgare ha förvandlats till en
/’hel befolkning". Instinktivt
klassmedvetande och årtiondens socialistiska skolning
upplösta i intet, den socialdemokratiska
pressens inflytande försvunnet och det
socialdemokratiska arbetarflertalet förvandlat till
:: Refererad i Tiden Iflll. n:r 7.
en rasande massa, som slår ned den som
vågar motsätta sig kriget.
Denna framställning, som — det är
överflödigt att påvisa — ingenting har med
verkligheten att göra, härrör ur en
uppfattning av kriget, som speglar forna
förhållanden men ej passa till de moderna. De
verkningar av kriget, som behärska Kautskys
framställning, äro dess verkningar
på bondehushållning och
små-borgerskap. För dem är krigsskräcken
framför allt fruktan för fientlig invasion.
Där kriget ej försiggår, avspelas det
ekonomiska livet som vanligt. Nu ligger emellèri
tid saken helt annorlunda i storstaterna. Nir
ligger fasan icke i några förstörda åkrar
och brända byar utan i lamslåendet av hela
det ekonomiska livet. För ett modernt
kapitalistiskt land. är det icke f i"é n d e na
invasion utan kriget själv, som är
den stora olyckan. För arbetarklassens
motaktion blir målet därför i c k e att hålla
fienden på avstånd u t a n a 11
förhindra kriget.
Enligt Kautskys betraktelser skulle
proletariatet ha att avgöra: antingen ligger
saken gynnsamt, då göra vi masstrejk; eller
äroförhållandena ogynnsamma, då göra vi
ingenting. Men i verkligheten blir det i ett
högkapitalistiskt land så att proletariatet
helt enkelt måste uppträda, då det ser
den värsta katastrofen bryta ur över sig.
Det måste göra försöket att med
alla medel hindra kriget; eftergift utan
kamp vore sämre än nederlag. Det är icke
alls fråga om huruvida detta är gott och
värt att anbefalla. Föremålet för denna
diskussion är icke hur arbetarna böra
handla utan huru de komma att handla.
Beslut och resolutioner äro icke därvid
avgörande utan de djupa verkningar, som
händelserna utöva på massorna. Krigstider äro
liksom revolutionstider tider av högsta
andliga spänning, brytande vardagsslentrianen
och spontant frampressande nj’a
uppfattningar och mål. Därmed är ej sagt, att
partibeslut äro likgiltiga. De bjuda ej över
framtiden utan uttrycka hur klart partiet
bedömer framtiden. Men ju bättre det
genomskådar den oundvikliga utvecklingsgången,
dess framgångsrikare bli de jiroletariska
aktionerna. Partiet skall gestalta aktionen
enhetligt och ställa sig i spetsen, eljest
förvirras och försvagas den genom konflikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
