Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
TIDEN
proletariatets vapenarsenal mot
kapitalisterna ..."
•
Det kan måhända vara på sin plats
att här angiva några olika former
av sabotage. Ingen sammanställning
kan ge ett mera klart medvetande om
i hur hög grad arbetarna redan äro,
genom sin tekniska kunskap och sin
dagliga erfarenhet, herrar i sina yrken och
över sina arbetsgivare.
Vi möta först sabotaget "genom
språksamhet". Det består i att
avslöja för allmänheten de otillåtna knep
som en mästare använder i sitt yrke.
Murarna t. ex. tala om för arkitekten
att deras bas använder dåligt material
och låter bygga en tunnare mur än
överenskommet var. Eller kocken
talar om för gästerna hur snålt och föga
samvetsgrant restauranten låter göra
den eller den rätten. O. s. v.
Man kan inte neka till att det
sabotaget är ett verksamt krig.
Mästaren har ingen rätt att av sina biträden
fordra något slags solidaritet med de
omoraliska handlingar, som han
tvingar dem att vara med om.
Den vanligaste formen av sabotage
består i att helt enkelt utföra arbetet
långsammare. Kontorspersonalen
hinner inte lika raskt undan som förr,
målaren använder två timmar för ett
arbete som gott kunnat göras på en,
kusken kör ytterligt långsamt m. m.
I denna form av sabotage låtsas
arbetaren ofta göra sin sak ytterst
omsorgsfullt, allt för omsorgsfullt
t. o. m., för att därigenom i viss mån
försvara sin långsamhet.
Detta sabotage leder som bekant
hastigt till mycket verksamma
resultater, om det användes av arbetare i ett
stort industriellt etablissemang. Det
kallas ofta och med rätta obstruk-
tion. Man minns hur framgångsrikt
italienska järnvägsmän använde detta
vapen år 1905. Lokomotivförare,
stationskarlar, biljettförsäljare — alla
tillämpade till det yttersta de mest
minutiösa föreskrifter i sina
reglementen. Somliga vägrade att låta en
vagn fara, som ännu inte var alldeles
fri från damm. Andra envisades att
på stationerna öppna och stänga
varenda vagnsdörr, för att, enligt
reglementets föreskrift, övertyga sig om
att allt var som det skulle. Förarna
vägrade att köra ut med tåg,
bestående av vagnar, vilkas
kopplingsanordningar inte alldeles precis passade
ihop. Korteligen: alla tåg voro snart
i timtal försenade, och trafiken blev
omöjlig att upprätthålla.
Denna form av sabotage går sålunda
ut på att bara göra arbetet
långsammare. Men det finnes många fall då
arbetarna för att nå detta resultat
måste ingripa i själva funktionerandet av
en maskin. I sina mildaste former kan
detta t. ex. ske så, att de inte bry sig
om att anmäla en nödvändig
reparation, eller att de inte fråga efter att
dagligen tillse sin verktygsmaskin och
hålla den i stånd. I mera aktiv förrn
kan det gå så till att någon del av
maskineriet av sekundär betydelse
göres otjänstbar. En enkel maskinrem,
som går sönder, vållar ju en stunds
avstannande i produktionen. Slutligen
kunna fall förekomma, då de icke
tveka att göra sin maskin fullständigt
oanvändbar. "Med för två sous av
ett visst ämne", sade redan Guérard
1895, "är det oss en lätt sak att sätta
ett lokomotiv ur tjänstbart skick".
Och medan arbetsledningen låter
ersätta eller reparera den obrukbara
maskinen, så uppnås sabotagets syfte:
arbetet går långsammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
