Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. SANDLER: FOLKBILDNINGENS GRUNDPROBLEM
301
under 14 år och under föregående år
kanske redan vid 12 års ålder
avslutade på sätt sagts sin skolgång, under
år 1909 icke på något sätt sörjde för
sin fortsatta utbildning genom att
deltaga i aftonskolor, fortsättningsskolor
eller andra fortbildningskurser.
Redogörelsen säger, att de ej åtnjutit
någon undervisning under året. Med
säkerligen ganska bristfälliga
kunskaper i den torftiga minimikursen gingo
de ut vid 12 à 13 års ålder på arbetets
valplats och få sedan kanske aldrig
något tillfälle att vidare rusta sig för
livet eller, om tillfällena givas, så
begagna de dem icke, därför att de
lämnade skolan, medan ännu andligt
mörker omtöcknade deras själsliv, och
detta mörker sedan aldrig skingrats.
Huru dystert och tungt skall icke livet
Mi för dessa i dubbelt avseende
fattiga !
I nästa grupp möter oss ett antal på
icke mindre än 44,557 barn, som ej
åtnjutit någon undervisning, eftersom
de avlagt godkänd avgångsprövning
från folkskolan.
Mången finner detta alldeles i sin.
ordning. Ty de skola ju också lära
sig arbeta. Ja visst. Men är det icke
ändå ganska betänkligt, att nära 50
tusen barn, som vid 12 à 13 års ålder
avgått från skolan, voro f u 11 k o
m-lig t utan undervisning
under ett helt år, kanske flera? Är det
icke alldeles självklart, att barn, som
sluta sin skolgång isåtidigålder,
och därpå under åratal lämnas åt sig
själva, skola snart nog glömma allt
och förlora alla inre impulser till
fortsatta bildningssträvanden ?
Det måste därför anses såsom
abnormt, att barn sluta sin skol-
gång före 14 års ålder, och det
vore säkerligen en vinst för
utbildningen, om skolåldern flyttades fram ett
eller annat år. Såsom det nu är, sluta
barnen sin skolgång i regel just då de
börja vakna till medvetande om
bildningens värde. I alla händelser
framträder här det bestämda kravet på
obligatorisk fortsatt
undervisning någon tid varje
å r åt de barn, som avgå från skolan.
Den tredje gruppen av barn, som
enligt tab. II ej åtnjutit undervisning
är en mycket intressant grupp, som
lämnar rikt stoff till reflexioner.
Gruppen upptar ett antal av 15,037
barn, som av "annan anledning" ej
åtnjutit undervisning under året. Det
är icke sjukdom eller kroppslyte, icke
skolrådets tillstånd att avsluta skolan
efter inhämtad minimikurs, icke heller
godkänd avgångsprövning utan
"annan anledning", som legat till grund
för bortovaro från skolan.
Vilken "anledning" kan det vara?
Man förklarar saken i allmänhet så,
att det beror på att somliga
skoldistrikt tillåta framflyttning av
skolåldern till 8 eller 9 år. Men detta kan
säkerligen icke förklara hela det stora
talet. Utan det förhåller sig nog så,
att en betydande procent av denna
"anlednings "-frånvaro helt enkelt
härleder sig därifrån, att en mängd
barn sluta skolan utan någon som helst
anmälan för att sedan aldrig
återkomma. Och skolråden stå rådlösa och
följa låt-gå-systemet eller lämna av
sparsamhetsskäl barnen vind för våg.
Det kunde ju annars bli kommunen,
som finge bekosta deras skolgång.
Så gå en mängd barn ut i livet
efter endast något års eller t. o. m. blott
några månaders skolgång. Detta
gäller i synnerhet Norrland, där man icke
så sällan träffar på ungdom, som gått
bara en eller annan termin i skolan.
En undersökning visar också, att mer
än tredjedelen av dessa ’
’anlednings "-barn eller 5. 4 5 4 komma på de
fem norrländska länen med icke
mindre än 4 % av skoibarnsantalet, me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
