Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UTLANDETS TIDSKRIFTER
319-
Pannekoek ser blott e n anledning till de
nuvarande organisationernas undergång:
våldsåtgärder av motståndarna. Men en an-,
nan är också möjlig: en falsk taktik, som i
lättsinnigt underskattande av motståndarnas
oc¾ iyveiskattande av de egna krafterna
sätter organisationen uppgifter, vilkas lösande
måste stranda. Härav följer icke ökad
kamplust utan missmod, likgiltighet och misstro
mot varje ’’organiserat handlande" för lång
tid framåt. Materialisten Pannekoek nöjer
sig emellertid med den spiritualistiska
tröstegrunden, att det blott är organisationens
kropp, som är dödlig, men dess själ
odödlig, och att själen utgör organisationens
väsen. Vi veta däremot, att en människa utan
kropp icke längre är någon människa och en
organisation utan organ ingen organisation.
Helt visst medför klasskampens skärpning
den faran, att motståndarna söka krossa de
proletäriska organisationerna. Vi få iekc
möta sådant med den åsikten, att utgången
är tämligen likgiltig, om blott den odödliga
själen räddas. Tvärtom måste vi stärka hos
proletariatet den känslan, att dessa
organisationer till det yttersta skola försvaras och
därför heller icke utsättas för lättsinniga
äventyr.
Vad innebär ml den nya taktiken?
Enligt Pannekoek är en ny taktik
nödvändig, den måste diskuteras och klargöras —
och samtidigt säger han, att denna taktik
för sex år sedan nästan enhälligt godkänts
av en partidag och utan invändningar följts
av partiet, så att Pannekoek finner det högst
överflödigt att närmaro utveckla den. T
stället för att svara på frågan vad det är
för en särskild taktik han förordar hänvisar
han till Jenaresolutionen, som nästan alla
revisionister röstade för, och som antogs med
287 röster mot 14 röster. Frikostigare är
Pannekoek då det gäller negationen,
kritiken av Kautskys taktik och av
hittillsvarande praxis, som säges
innebära en nära nog revisionistisk
taktik. Sedan han alltså, säger
Kautsky, framställt Jenaresolutionen, som V io av
revisionisterna instämde i, som tillräcklig
teoretisk motivering för sin egen taktik,
förkastar han partiets hittillsvarande taktik
som revisionistisk!
Pannekoek karaktäriserar sin egen
åskådning som "läran om proletariatets
revolutionära aktivitet’’ i motsats till Kautskys
"passiva radikalism". Hans positiva
uttalanden finner Kautsky så hemlighetsfulla,,
att de mer erinra om delfiska orakel och
sibyllinska böcker än om grundläggningen
av en ny taktik. Endast genom att fasthålla,
vid, att det gäller något som säges stå i
motsats till Kautskys egen uppfattning
lyckas denne bilda sig en föreställning om vad1
Pannekoek menar: att partistyrelsen skall’
utan hänsyn till följderna föranstalta
en-rad på varandra följande masstrejker,
genom-vilka klasskampens intensitet skall stegras^
till en revolutionsprocess.
Det är sålunda meningen, att
partistyrelsen skall "föranstalta" revolution,
visserligen på indirekt väg. Är detta icke
Pannekocks taktik, så må han uttrycka sig
tj^dli-gare. Ar den åter riktigt uppfattad, så är
det överflödigt att kritisera den. Hos oss.
säger Kautsky, skall denna lära icke
bildaskola.
Aktioner rycka icke massorna med, om>
do blott äro övningar i högre Proletärisk
moral. De måste ha ett gripbart mål.
Vilket mål ha Pannekocks massaktioner?
Såsom vi alla svarar han statsmaktens,
erövring, men uppställer dessutom somi
slutresultat den statliga
organisationens fullständiga fö r störa
n-d e. Hittills bestod motsatsen mellan
socialdemokrater och anarkister i att de förra
ville erövra statsmakten, de senare förstöra
den. Pannekoek vill bäggedera. TyväTr
även här utan att närmare utveckla sin me*
ning. Hän karaktäriserar statsmakten som
en organisation av ämbetsmän, ledd från
regeringscentralen. Men vad vill Pannekock
förstöra i detta? Centralismen? Även en
federativrepublik har en statsmakt. Vill han
kanske upphäva ämbetsmännens statliga
funktioner? Men Vi reda oss ju icke i parti
och fackföreningsrörelse utan ämbetsmän,
än mindre, i statsförvaltningen. Här
gäller-det ju förresten icke "framtidsstatens" för-.
Vägningsapparat utan huruvida vår politiska
kamp skall upplösa statsmakten, innan vi
erövrat den. Vilket ministerium med dess
ämbetsmän kunde avskaffas?
Undervisningsväsendets? Säkert icke, ty vi fordra fler
skolor och lärare än den nutida staten och
vilja ej förvandla skolorna till privata an*
stalter. JustHieministeriet? Vi sträva att
avskaffa klassrättskipning, men icke
rättskipningen. Eller finansministeriet? Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
