Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT THOMAS: SABOTAGET 359
Sabotaget
som ett arbetarklassens stridsmedel.
För TIDEN av ALBERT THOMAS (Paris).
(Slut fr. sid. 295.)
II.
Låt oss först se teoretiskt: är
sabotagets bevisföring hållbar? Låt oss
granska den i dess elementära form,
som "go canny".
Om arbetet är en vara, resonerar
man, så har arbetaren rätt att inte ge
för ett visst pris mer än ett visst
kvantum av denna vara, alldeles som
hattmakaren inte ger sin kund vilken hatt
som helst för samma pris. Det är ett
värde som bytes mot ett annat värde.
Får arbetaren inte mer än en dålig
lön, så har han rätt att inte härför
prestera mer än dåligt arbete.
Låt oss för ett ögonblick gå med på
denna teori, fastän den står i rak strid
mot alla socialistiska och fackliga
krav.
Med stöd av denna teori kan
arbetsgivaren göra en kolossal åtskillnad,
utan hänsyn till levnadsbehoven,
mellan _ lönen för en yrkeslärd arbetare
och för en hantlangare, en skillnad
jämförlig med priset på en hatt för 5
kr. och en annan för 2: 50. Med stöd
av denna teori ställes arbetet
fullständigt under lagen om tillgång och
efterfrågan, medan den fackliga
organisationen och strejken just ha till
främsta syftemål att frigöra arbetet
från detta beroende av marknaden.
Hatten för 2: 50 kan mycket väl
betinga 5 kr. i ett gynnsamt ögonblick,
och 5-kr.-hatten kan mot slutet av
säsongen slumpas bort för 2 : 50. Om
arbetet helt enkelt är en vara, så torde
allt sabotagets teoretiker också få
godkänna att denna lag strikte
tillämpas. De bli tvungna att draga den
slutsatsen, att ett försinkande av arbetet
skall bero av arbetsmarknadens läge
och att arbetarnas kamp väsentligen
måste rätta sig efter tillgång och
efterfrågan på arbete. En dylik sats
står dock i uppenbar strid mot alla
socialistiska strävanden, och vad än
värre är, den är rakt motsatt de
verkliga förhållandena.
Sanningen är att det i de olika
yrkena och i olika samhällsgrupper finns
vad man kan kalla en g e n o
m-snitts prestation av arbete.
Det är detta genomsnitt som
arbetsgivaren avser att betala. Däri ingår
både arbetets kvantitet och kvalitet.
Det är denna genomsnittssynpunkt
som gör att man på verkstaden tar
emot för samma lön en arbetare, även
om han är en smula mindre skicklig
än en kamrat. Mot denna
medelkompetens svara inträdesfordringarna till
en arbetsplats eller i en allmän tjänst.
Den skapar enhet inom yrket, och den
är arbetarnas skyddsvakt, ty den
hindrar att allt för många arbetare tränga
in i ett och samma yrke. Den
möjliggör också en viss enhetlighet i lönen.
Den fråga som framställer sig är nu
alls icke huruvida arbetaren har eller
ieke har rätt att sänka sin
genomsnittsprestation till något som svarar
mot den erbjudna lönen. Vad det gäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
