Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
TIDEN
längre, söka upp de arbetslösa
överallt, så att de icke ta arbete på
strejkplatsen, vädja till handlandena
att lämna kredit, till kamrater i andra
yrken för understöd, till soldaterna
för att visa dem att de strejkande
arbetarna äro deras bröder, till
statsmakterna för att kräva opartisk hållning.
Så tvingar strejken de i densamma
kämpande till en dagligen allt längre
utsträckt aktion. Den härdar dem,
den fostrar dem moraliskt. Den ger
alla människor med hjärta i bröstet
en syn av hur rätten våldföres.
Segerrik eller besegrad visar den alla, att
det finns i den moderna världen andra
makter än våldet och fostrar på så vis
t. o. m. sina fiender.
I valet mellan denna moderna form
av öppen strid, denna metod av
kollektiv organisation och aktion, varur
det nya samhället spirar, och å andra
sidan den gamla, individualistiska
metoden, kan proletariatet icke tveka.
Så mycket mindre kan någon tvekan
komma i fråga ju mera proletariatet
blir medvetet om sin tekniska makt
och om den höga ekonomiska uppgift
det har att fylla. Det är ingalunda
bara en slump att vårt livaktiga
Byggnadsarbetareförbund talat mindre om
sabotage allt sedan det började fästa
större vikt vid yrkesutbildningen och
vid de tekniska frågorna. Vad som i
sabotagets metoder djupast stöter de
dugligaste arbetarna — och de äro
ofta de ivrigaste
fackföreningsmän-nen — är att den angriper arbetets
kvalitet, själva dess värde. Det blir
ju i verkligheten ingen skillnad mellan
den dålige arbetaren och den medvetne
sabotören. Det må vara
kapitalistklassens sak att, om den har lust, sabotera
arbetet, av vinningslystnad utrota allt
samvete, all skönhetskärlek i arbetet.
Men det blir arbetarklassen som då
skall uppsamla civilisationens arv.
Bedan nu känner den att det är den
som värnar detta arv. Men en klass,
som förstår att den har denna uppgift,
kan icke slå m på sabotagets vägar.
När 1865 i Roubaix maskinerna i
väverierna förstördes, var det
Internatio-nalens män som varnade arbetarna för
dessa instinktiva våldsbragder. De
lärde arbetarna respekt för maskinen,
för detta arbetsverktyg som skulle bli
deras egendom. Icke genom att sänka
arbetets kvalitet, nej tvärtom genom
att höja densamma skola nutidens
socialister skapa de arbetare, tekniker
och aktivt verksamma medborgare,
som skola bygga upp och vidmakthålla
morgondagens samhälle. Varken i
princip eller i praktik kan sabotaget
godkännas av den moderna
arbetarrörelsen. Om arbetare någon gång
tillgripa detsamma liksom de tillgripa
våldsmedel, vare sig som hämnd eller
för att försvara sin existens mot en
"laglighet" i våldets tjänst, så kan det
dock aldrig tillrådas som ett
kampmedel i den dagliga striden, aldrig
anbefallas som ett medel värdigt
arbetarnas framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
