Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
375
kan fastställas så: primitiv demokrati,
primitivt enväldigt kungadöme,
adelsvälde, kungligt envälde av högre typ,
demokrati av högre typ.
Stämmer nu verkligen ej denna
utvecklingsordning med Speneers
utvecklingslag ? Låt oss se! När den
ursjDrungliga, lågt stående demokratin
övergick till enväldigt kungadöme,
innebar detta ostridigt att samhället
fick fastare form och fastare
sammanhang, samt att närmast e n person,
konungen, men även hans tjänare
fingo särskilda uppgifter, olika de
andras. När sedan adeln undanträngde
konungadömet, så vart det ett större
antal samhällsmedlemmar, som fingo
särskilda uppgifter, flera som hjälpte
till att bringa ordning i samhällets
olika delar och förmedla dessas
sammanhang. Men just i detta
sistnämnda fall utvecklade adelsväldet ofta en
motsatt tendens; det hotade att
spränga samhällskroppen. Därför kom det
enväldiga kungadömet igen. Men nu
framträdde kungen ofta som de
lägre samhällsklassernas
företrädesman, han skulle giva dem särskilda
uppgifter samt en bättre ordning, i och
med att de fingo skydd mot adelns
godtycke. Tydligen kan dock en
modern demokrati bättre tillgodose,
att alla medborgare få sina särskilda
samhällsuppgifter, och att samhället
just därigenom får större fasthet —
ty missnöjet blir mindre — och större
sammanhållning — ty
samhällssolida-riteten blir starkare. Det synes
alltså, som skulle Spencers
utvecklingsplan rätt väl stämma med den
historiska utveckling, som även
Steffen anser vara faktisk.
Men Steffens huvudanmärkning mot
Spencer är naturligtvis, att denne
till-lämpar samma utvecklingslag på
tillvarons alla områden. Han skiljer ej
mellan livlöst och levande, mellan
medvetslöst och medvetet på det sätt,
som Bergsons lärjunge anser
nödvändigt.
Nu har emellertid Steffen själv vissa
svårigheter att draga den klara gräns,
som enligt hans mening skiljer
naturvetenskapens område från människo-
och samhällsvetenskapens. Bergson
tror gränsen ligga mellan det livlösa
och det levande. Steffen inser, att den
livlösa naturens lagar i stor
utsträckning härska även inom de levande
kropparna. Han hävdar däremot
skarpt, i anslutning till Wundt, att
medvetandets, att själslivets lagar äro
helt andra än kroppens, även en
levande kropps. Ä andra sidan äger ju
människan en mängd likheter med
andra levande väsen. Hur då vinna en
tillfredsställande gräns?
Denna svårighet har framkallat
flera motsägande uttryck. Så t. ex.
säger Steffen (s. 549), att
samhällslivets arter, dit han även räknar den
sexuella och den ekonomiska
verksamheten, åtskiljas huvudsakligen genom
sitt själsliga innehåll; på nästa sida
kallar han dessa samhällsarter riktigt
för kroppsligt själsliga. S. 591
anklagar han Spencer för att anse
organiseringsbegreppet viktigare än
livsbegreppet; s. 594 klandrar han denne,
därför att han anknutit
samhällsvetenskapen till naturvetenskaperna,
"särskilt biologin" — men den handlar ju
om levande väsen. S. 602 talar han
om de fall, då liv och icke liv komma
i beröring med varandra, "såsom då
organismerna (d. v. s. de levande
väsendena) komma i beröring med
varandras kroppar"—men dessa leva väl.
För att undvika den stora
grundsvårigheten drives Steffen till
antagandet, att även växterna äga en
"synbarligen inslumrad men dock aldrig
tillintetgjord medvetenhet"; allt
levande skulle alltså vara medvetet (s.
591, 641, 647). Nu har ju bl. a. Bengt
Lidforss givit intressanta antydningar
om själsliv hos vissa växter, men att
medvetande skall vara något
karaktäristiskt för hela växtvärlden, det är
väl ändå ett bra djärvt påstående *
* Birger Kajanus, som dock tillskriver
växterna ganska utvecklade
sinnesförnimmelser, framhåller uttryckligen, att man
måste avstå från att tillskriva dem ett högre
själsliv, ty betingelserna för ett verkligt
medvetande saknas. (Biologiska skisser
s. S9.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
