Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras öde bli en varning för alla länders
härskande klasser! Det visar att
vartenda krig är på förhand
förlorat, o m det icke b ä r e s
uppe av en klar folkvilja
och folk hänförelse.
De små Balkanstaterna ha alltså
lyckats i det som slog slint för det
mäktiga Ryssland, för tsar Nikolaus I,
Europas diktator. Vägen är fri till
nya statsgrupperingar på Balkan.
Förbundet är hopkittat med blod — så
blir det varaktigt. En tullunion
kommer att göra hela halvön till ett
stort,1 enhetligt ekonomiskt område,
där nu produktionen har ett
tillräckligt underlag för att Skjuta fart. En
militär konvent i ön kommer
att göra de allierade till Europas
”sjunde stormakt”, som kan bjuda
den europeiska imperialismens
rovlystnad spetsen. Härmed är för
Balkan fullbordad samma utveckling som
för Italien och Tyskland genom
revolutionerna och krigen 1848—71. Även
där finns nu underlaget för en snabb
kapitalistisk utveckling.
Alldeles som i Tyskland och Italien
är det ”revolutionen från ovan”,
furstarnas bajonetter, icke massornas
resning, som vräkt undan
småstatsför-sumpningen och främlingsväldet. Men
alldeles som Bismarcks Stor-Preussen
står som halvhet gent emot det
republikanska Stor-Tyskland, som på sin
tid var målet för Marx och Liebkneeht
och Bebel, så står Balkanfurstarnas
förbund som halvhet jämfört med den
demokratiska federativ-republik av
alla Balkanfolk, som är det
socialdemokratiska programmet där nere. Det
blir emellertid först den fortsatta
kapitalistiska utvecklingen som skall
skapa grundvalen för att av denna
halva revolution göra den hela.
4. Stormakterna och Orientproblemet.
Omstörtningen på Balkan återverkar
mest direkt på Österrike och
Ryssland.
Österrike-Ungerns Balkanpolitik har
av ekonomiska skäl gått ut på att
stänga serberna ute från havet, oeh av
fruktan för stämningen hos sina egna
sydslaver, som hållas nere med brutalt
våld, motsätter man sig likaså
bildandet av ett starkt serbiskt rike. Därtill
kom drömmen om en utvidgning fram
till Salonilci vid Ägeiska havet, som för
alltid måste uppgivas om Serbien
vidgade ut sig över områdena på vägen
dit. Av alla dessa skäl blev Österrike
försvararen av status quo på
Balkan, det tog alltså det turkiska
förtrycket i försvar mot sydslaverna !
Metternichs politik går igen, och
Österrike måste nu stå för sydslaverna,
liksom på 1800-talet för italienarna,
som den främsta fienden till deras
nationella enhet och frihet, som
reaktionens huvudmakt.
Denna österrikiska politik led på de
turkiska slagfälten ett så förkrossande
nederlag, att den måste slå in på helt
nya vägar. Först försökte man,
följande ett gammalt råd av Bismarek,
behandla Serbien ungefär efter det
recept denne använde mot de tyska
småstaterna : man erbjöd ett
handelsfördrag och en militärkonvention. Detta
måste Serbien avböja redan av hänsyn
till Balkanförbundet. Så ryckte
serberna fram till Adriatiska havet, men
Österrike förvägrar dem ”korridoren
till havet” och proklamerade sedan,
med stöd av Italien, som vill hindra
serber och greker att här komma fram,
Albaniens självstyrelse — som blott
kan vara ett förspel till en kamp
mellan Italien oeh Österrike om det eko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
