Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banden vore missnöjd med att vara
■hand och ville bli öra.
För det andra lära vi, att allt
ägande av det som icke njutes är
onaturligt och en inkräktning på det hela.
För det tredje finna vi, att allt
njutande, som icke är naturligt b
e-h o v är till både enskild och allmän
.skada.
För det fjärde finna vi, att all
maklighet som icke är behövande
vila slappar egna krafter, hämmar
tillfredsställande av behov och
njutning av nöjen och berövar det hela
den ökning i njutande, som all enskild
nyttig verksamhet framalstrar.
Om vi tillämpa dessa fyra
grundsanningar, så finna vi genast att ingen
bör äga, än mindre födas till annan ära
■än den han efter sina egna infödda och
utvecklade förmögenheter förtjänar,
icke till annat ägande än det han själv
förvärvat, icke till annat njutande än
det som är enligt hans naturliga behov
■och icke fråndrages andra, icke heller
till annan maklighet än hans natur
fordrar till krafternas återvinnande.
Författaren kommer nu in på frågan
■om äganderätten och skiljer där på tre
olika slag av äganderätt — till
jord, till tomter och till
penga r.
Jorden är alla människors
gemensamma boställe och dess skötande till
livsbärgning människans första plikt
och första göromål. Hon har då
rättighet att av jorden äga så mycket som
fordras till livets behov. Men som hon
kan bearbeta mera jord än till egen
föda fordras, så kan hon få tillbyta sig
all den jord, som hon med egen flit kan
bearbeta, av andra som icke ha lust till
jorden, oeh vilka sedan med annat
arbete betala jordbrukarens möda. Allt
ägande av jord, som man icke själv
förvärvat eller brukar, är en
inkräktning på människors allmänna rätt, och
.då denna inkräktning blev tillåten, lä-
des första fjättran på Friheten. Den
första som vågade säga: ”Denna
jorden, som jag dock själv icke förvärvat
eller kan bearbeta, är min, och eho som
här vill arbeta eller föda sig skall vara
min slav, min tjänare eller
skattdraga-re”, han var den första våldsverkaren,
den första tyrannen, och detta lilla
tyranni är grund och urbild till allt
det tyranni och våld som i stort
trycker människosläktet.
Sedan städer uppkommo, där de
människor skulle bo tillsammans,
vilkas rörelse fordrar flera händer,
skapades en ny äganderätt, nämligen
boningsplats. Envar stadsborgare borde
då äga tomt tillräcklig för ett hus
proportionerat efter hans rörelse. Men
nar någon kunde säga sig vara ägare
till det hus, han själv icke förvärvat,
eller mera tomt än hans rörelse
fordrar, så blev han en inkräktare på
människornas allmänna rätt.
När de annars så nyttiga penningarna
uppkommo,som blevo representanter av
arbete och av varor, och man tillät
denna så representativa styrka att hopa
sig i enskildas gömmo för att
transporteras i arv, så alstrades åter ett
välde, som är emot naturen, emot det
allmännas väl, emot den enskilda
friheten.
När äganderätten till Jord, Tomter,
Pengar blev ärftlig, så uppfanns
titlar att exprimera den rikes storhet.
Då blev en rik bonde frälseman,
en ännu rikare i äldre tider
merendels rövare eller viking, herre eller
jarl, det är baron och greve, och i
senare tider gjorde sig en florentinsk
köpman till ägare och envåldshärskare,
ej allenast över sitt fria Fosterland
utan ock över sina fria Medborgare.
Så har alltid Tyranniet stigit och så
bar Friheten fallit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
