Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
penplats och förkunnar högljutt, att
lyckan och friheten och välståndet
skall blomstra för all mänskligheten,
om blott de enskilda individerna utan
några regler och någon samhällelig
inblandning få sköta sig själva i allt sitt
ekonomiska görande och låtande. I
skarp motsats mot denna av
borgar-dömets ekonomiska intressen
uppburna ekonomiska åskådning håller
Leyonankar före, att den individuella
friheten endast är ett tomt sken och
i realiteten urartar till slaveri, om icke
samhället fastställer bestämda
gränser för den enskildes rätt och
möjlighet att slå under sig jord och andra
ekonomiska värden på andra
individers och det allmännas bekostnad. Vem
som här är mest framsynt och
klar-tänkt — socialismens okända
föregångare eller den ekonomiska
liberalismens berömda teoretiska och praktiska
förespråkare — en Adam Smith t. ex.
— det visar lSOO-talets’ industriella och
ekonomiska utveckling, som gör en
dödande utsugning och fattigdom och
därmed ett fruktansvärt både
materiellt och andligt förtryck till de
arbetande skarornas lott. Liberalismens
omskrutna frihet blir en förvriden och
grinande karikatyr.
I samband härmed må det ock pekas
på den framsynthet Leyonankar lägger
i dagen, då han icke stirrar sig blind
på jorden som den enda
rikedomskällan och jordens orättfärdiga fördelning
som den enda källan till ekonomiskt
förtryck. Man har i slutet av
1700-ta-let vanligen mycket lätt för att envist
och ensidigt haka sig fast vid jorden
endast och förbise den exploatering
och det ekonomiska slaveri, som även
det röiliga kapitalet kan ge upphov till.
Rousseau, som ju mer än någon sätter
sin starka andes prägel på det samtida
tänkesättet, är av sin naturdyrkan och
sitt en smula känslosamma svärmeri
för livet fjärran från kultur, industri
och stadsliv predestinerad till att vara
en fanatiskt ensidig förkämpe och fö-
respråkare för jorden, jordbruket och
jordbrukaren. Och fysiokraternas
ekonomiska skola med Quesnay i spetsen,
vilkas idéer icke så obetydligt färga av
sig i den franska revolutionen, ser
likaså i jorden det enda verkliga
produktionsmedlet, vars nyttjande bör så
fritt som möjligt stå öppet för så
många. som möjligt. I sina funderingar
över äganderätten till jorden räknar
Leyonankar tydligen icke så liten
frändskap med både Rousseaus och
fysiokraternas jordteorier. Men han går
ett stycke längre i socialistisk
riktning, då han jämställer det lösa
kapitalet (penningen) med jorden såsom
rikedomskälla och exploateringskälla. Det
förra lika väl som det senare alstrar,
då det anhopas och blir ärftligt, enligt
hans mening en stor fara och
inskränkning i den enskildes frihet liksom i det
allmännas bästa. Även i denna punkt
ger industrialismens århundrade den
okände svenske skribenten bedrövligt
rätt. Den nutida internationella
socialdemokratin är framförallt en frukt av
det kapitalets och penningens
”mot-naturliga” välde Leyonankar vänder
sig emot.
Från socialdemokratisk sida
synnerligen beaktansvärd är den centrala och
upphöjda plats Leyonankar ger åt
arbetet. I detta avseende knyter
han sina händer samman med Adam
Smith, som förtjänar att från
socialdemokratiskt håll mycket hedras för
den energi, med vilken han förfäktar
arbetets värdeskapande natur.
Arbetet ensamt ger verklig ära och rang.
Vila oeh maklighet utan arbete är
skadlig för individen och samhället.
Nöje och njutning utan samband med
arbete är till både enskild och allmän
skada. Äganderätten till annat än
arbetets avkastning och medlen för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
