Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheter till utbildning för livets värv.
Oeh den rationella grunden för dessa
kostnaders fördelning till
skoldistrikten bör naturligen vara behovet,
d. ä. barnens antal och den
ekonomiska bärkraften, ieke såsom nu den
större eller mindre förmågan att
ordna skolväsendet mer eller mindre
rationellt. Efter nuvarande grunder för
statsbidraget få r i k a skoldistrikt
större bidrag av staten till sitt
skolväsen än fattiga. Såsom synes av
den statistiska bilagan, som är bifogad
denna artikel, ha vissa skoldistrikt
mer än dubbelt så stort
statsbidrag pr skolbarn som
andra. Oeh det är uteslutande de
ekonomiskt mest bärkraftiga distrikten, de
som därföre också ha den minsta
utdebiteringen, som på detta sätt premieras.
De distrikt, som ha de största egna
ekonomiska skoltungorna ha i regel
det minsta statsbidraget pr skolbarn.
Den på senare tid så mycket omtalade
och omskrivna ”behovsprincipen”
till-lämpas sålunda här i omvänd ordning.
Distrikt och län, som ha största
behovet få minst och de som ha minsta
behovet få mest av statsbidraget. Det
är naturligtvis fullkomligt bakvänt.
Huru en omläggning av grunderna
för skolkostnaderna efter principen
lika statsbidrag för varje
skolbarn och lika
utdebitering pr inkomsth u n d r a över.
hela riket skulle verka, framgår av den
nyss åberopade tabellen. Det är
skolkostnaderna, barnantalet och
bevill-ningstaxeringarna för år 1910, som
ligga till grund för beräkningarna.
Distriktens egna kostnader för
skolväsendet uppgingo då till i medeltal
2 kr. pr inkomsthundra (efter
bev.-tax.-förordn.) och till 1,84 efter
inkomst- oeh förmögenhetsskatteförord-
ningens taxering 1911, allt i medeltal
för hela riket.
Tabellen visar, att ett särskilt
statsbidrag av 20 kr. pr folkskolelärjunge
(medeltälet för städerna var 19 kr.)
skulle ha ökat statsverkets kostnader
med 3,682,341 kr., vilket till allra
största delen skulle ha tillfallit
landsbygdens skoldistrikt. Så skulle
Västerbottens läns landsbygd ha fått ett
tillskott av icke mindre än 212,971 kr.,
Göteborgs- och Bohusläns d :o 239,017
kr., Jämtlands d:o 112,688 kr., Kalmar
läns d :o 194,705 kr. o. s. v. Vad ett
sådant tillskott skulle ha betytt för
förbättring av skollokaler, omändring
av flyttande skolor till fasta, mindre
folkskolor till verkliga folkskolor
m. m. är lätt att inse. Och skulle icke
härmed endast en gärd av rättvisa ha
bringats dessa oftast fattiga bygders
barn ?
Men vidare framgår av tabellen, att
en lika fördelning över hela riket av
skoldistriktens egna kostnader år
1910, d. v. s. upptagande av en
särskild slcolskatt av 2 kr. pr
inkomsthundra för folkskoleväsendet skulle
ha berett en högst väsentlig lindring i
skolskatterna just för de fattigaste
bygderna, också det icke annat än en
gärd av rättvisa.
Såsom utvecklingen nu fortgår med
det lösa kapitalets vandring till städer
och industrisamhällen från de
renajordbruksbygderna blir det också helt
visst snart nog en ren omöjlighet att
uppehålla kravet på att
folkskoleväsendet skall vara väsentligen en k o
m-munal angelägenhet. Åtminstone
icke med de nuvarande kommunala
gränserna.
Möjligen skulle man kunna
tänka sig såsom praktiskt utförbart,
att en omreglering av skoldistrik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
