Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pacl, i det ändrar de slagnas
fortgående lamenterande ingenting.
1845 och 1847, då ännu Metternich
ledde den europeiska politiken och
höll bourgeoisin nere, var det en
nästan ofattbar djärvhet att uppfatta
samtidshistorien som en klasskamp
mellan bourgeoisi och proletariat och
så uppfatta vad som först i våra dagar
är ett fullt utvecklat, för alla synbart
faktum. I dag kan blott den blinda
förbise, hurusom på tysk och engelsk
mark och på behörigt avstånd i alla
kulturländer de undertrycktas
organisation som klass står i slagordning emot
undertryckarnas organiserade klass,
ehuru frontställningen icke alltid är
skarpt uppdragen: ’ ’Industrin för två
härmassor i fält mot varandra, av vilka
var och en i sina egna leder återigen
levererar slag mellan egna trupper.”
(”Lohnarbeit und Kapital” 1849.)
Den engelska arbetarklassens
våldsamma strid med kapitalet under den
sista femårsperioden, beledsagad av de
borgerligt radikalas lidelsefulla
täv-lingskamp under Lloyd Georges
ledning med jordherrarna; i Tyskland
proletariatets stora valslag mot
bourgeoisin, vilken å sin sida uppreser sig
mot junkerklassen; i Österrike-Ungarn
arbetarklassens rösträtts- och
valstrider mot de härskande klasserna och
samtidigt deras förbittrade, av de
industriella och intellektuella med halv
sympati beledsagade anstorm mot den
agrariska ockerpolitiken — dessa
företeelser, vilkas vittnen och
medverkande vi alla i dag äro, förefaller som det
■experimentellt utförda beviset för den
i Kapitalet 1866 nedskrivna satsen:
Ӏgarna av enbart arbetskraft,
ägarna av kapital och jordägarna, vilka?
resp. inkomster äro arbetslön, profit
och jordränta, utgöra de stora
klasserna i det moderna, på kapitalistiskt
produktionssätt vilande samhället.” Och
ingen torde nu, sedan en hel cykel av
stora krigiska revolutioner och
revolutionära krig passerat förbi under våra
ögon och gjort alla fem världsdelarna
till skådeplats, vilja förneka den
kapitalistiska omvälvningens
revolutionära natur. Den vore blott evolution,
om den icke försigginge i en av
klassmotsatser sönderdelad atmosfär,
skapande alltjämt nya skarpare
motsatser. Ty ”blott i en sådan tingens
ordning, då det icke ges klasser och
klassmotsats, skola de samhälleliga
evolutionerna upphöra att vara
politiska revolutioner”. (Das
Elend der Philosophie 1847.) Att
politiska revolutioner i den allmänna
rösträttens länder kunna försiggå även
utan gatustrider, därför är de engelska
radikalernas och arbetarpartiets
upprepade seger över de konservativa ett
åskådligt exempel. Denna seger har
alldeles förskjutit tyngdpunkten för
klasserna i England och givit landets
politik och lagstiftning helt nytt
innehåll, en sak som hittills för litet
uppskattats. För västerns rotfasta
demokratier gäller säkert Engels berömt
vordna uttalande i förordet till
Klas-senkämpfe in der französ. Revolution
(1895) : ”Den tid, då små
målmedvetna minoriteter genomförde
revolutioner i spetsen för massor utan
målmedvetenhet, är förbi.”
Samhällets klyvning i två fientliga
läger: bourgeoisi och proletariat har
emellertid blivit än påtagligare i den
rent ekonomiska kampen än i den
politiska. Hela det industriella
företaga-redömet är nu i kapitalistiska länder
enhetligt organiserat i
arbetsgivareförbund gentemot de likaså
centraliserade fackföreningsförbunden. Och
redan stå vi inför
arbetsgivareförbundens första internationella kongress.
Vi äro vittnen till oerhörda
lönestri-der, vilka ekonomiskt och framför allt
psykiskt skaka hela nationen. Så den
senaste kolgruvestrejken i
Storbritannien. Ibland användas i denna sociala
kamp barbariska kampmedel, som i
hårdhet och grymhet ej stå tillbaka
för gamla tiders krig: må man t. ex.
tänka på bestickning, spioneri- ocli
provokationssystemet, med vars hjälp
kapitalistgrupper i Amerika söka
ruinera fackföreningarna; på hur
motsträviga företagare pressas till
solidaritet; på uppodlandet av gula
förräderiorganisationer, av myterister i
ryggen på den kämpande arbetarklassen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
